Nu har den här historien vecklat ut sig så att vi för närvarande har Wanja som fått lämna AMF men som är kvar som LO ordförande.
Wanja som helt skamlöst anklagade sina "kollegor" på AMF och sade att hon faktiskt uppsåtligen och medvetet blivit förd bakom ljuset är nu i sin tur upprörd av att Sahlin "skyller" sitt partis kräftgång opinionsmässigt på AMF affären och Wanjas agerande där.
Man kan börja med att konstatera att Sig Malm tvingades att stiga av LO ordförande posten på betydligt lättare falisemang än vad som nu är fallet gällande Wanja. Att Wanja trots detta får vara kvar i LO beror på dels att hon är kvinna (en man hade rakt av åk ut för längesedan) och dels på att hon är svag. Wanja har varit ett perfekt ansikte för rörelsen med sin tomma luftiga retorik om moral och ansvar och borgarnas ev snedsteg samtidigt som hon är så oerhört svag att hon inte hotar någon inom LOs förbundsstyrelse.
En starkare, tydligare ledare typ ex Stig Malm som hade ambitionen att få rättning inom LOs olika förbund hade med en sådan affär som AMF redan åkt ut med fötterna först. Men det gör allstå inte Wanja, för hon hotar absolut ingen.
Problemet med Wanja är nu istället att hon är helt och fullständigt förbrukad som ett trovärdigt och sympatiskt ansikte för rörelsen. I realiteten är hon en belastning. Men innan hon till sist kommer att tvingas lämna även LOs ordförande post så finns det lite att pressa ur denna historia. Och det är nu denna gång som syndabock för allt som gått fel för partiet. Inte särdeles snyggt men detta är det verkliga kännetecknet för det som i dagligt tal benämns real politik.
Ända sedan Roms dagar har det största hotet mot Kejsaren varit hans framgångsrikaste generaler. I modern tid så är kanske en av de mest brutala yttringarna av samma företeelse Stalins utränsningar inom Röda Armen. Ingen kan beskylla Wanja dock för att vara en kompetent representant för rörelsen och det i realiteten är just nu hennes främsta tillgång, men antagligen dock en högst tillfällig räddning.
Lika lite som Wanja är den kamrat jag skulle vilja ha med mig i skyttegraven lika lite är Sahlin det stöd jag skulle förlita mig på om jag blivit sårad.
Snart vänder sig dock rörelsen återigen mot ett av sina egna barn när det är dags att göra upp räkningen med även Sahlin vars politiska dagar antagligen nu är på upphällningen. Även hon, har det visat sig, är otillräcklig som bara varandes sympatisk kvinna med luftig retorik.
http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_2705465.svd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar