En man, som vigde sitt liv åt att studera vattnets egenskaper, var Viktor Schauberger. Han såg hela jorden som en stor organism och vatten som organismens blod.
Viktor Schauberger föddes i Ulrichsberg i Österrike den 30:e juni 1885. Hans släkt hade i långa tider varit skogvaktare. Som 18-åring, till hans fars stora besvikelse, vägrade han att följa i sina äldre bröders fotspår vilka studerade vid universitetet. Han hade sett hur universitetet haft en negativ effekt på hans bröders tänkande. De hade blivit mindre självständiga, och deras kreativitet hade dött.
Frånsett hans stora längtan att bli skogvaktare var den viktigaste anledningen till hans vägran att han inte ville få sin naturliga tankeförmåga förstörd av människor, som han såg som direkta motståndare till Naturen. Har skrev senare följande:
"De enda möjliga resultaten av den rent kategoriserande fackmentalitet, som tvingas på oss i skolan, är att vi förlorar vår kreativitet. Människor förlorar sin individualitet, sin förmåga att se saker och ting som de verkligen är och därigenom sin samhörighet med naturen. Vårt arbete är att förkroppsliga vår vilja. Effekten av sådant arbete är manifestationen av andligheten på jorden. När sådant arbete utförs rätt ger det lycka, men när det utförs felaktigt ger det med säkerhet lidande."
Schauberger blev alltså skogvaktare och kunde därför tillbringa många år i orörda skogar. Där hade han tid att studera naturens och vattnets eget rörelsemönster med naturen som sitt eget "laboratorium".
Han kunde under flera år studera ett orört naturliv ute i skogen. Här blev han också för första gången medveten om de levitationsenergier som han fann inneboende i vattnet. Schauberger hade en inneboende iakttagelseförmåga, en genomträngande uppfattningskraft, ofärgad av förutfattade meningar. Dessutom utvecklade han vad man kan kalla en aktiv medvetenhet, en förmåga att gå bortom det man ser med blotta ögat i sökandet efter det som låg bortom iaktagelseförmågan. Det var denna metod som han använde för att komma till insikt om vattnets hemligheter. Här följer ett citat ur Schaubergers egen beskrivning av hur han gick till väga:
"Jag kunde sitta timmar i sträck och bara iaktta det rinnande vattnet, utan att bli trött eller uttråkad. På den tiden var jag fortfarande ovetande om den stora hemlighet som finns gömd i vatten. Inte heller visste jag att vatten är bärare av livet eller det vi kallar medvetenhet. Aningslöst lät jag det rinnande vattnet strömma förbi framför mina ögon. Först efter flera år märkte jag att det rinnande vattnet magnetiskt drar till sig vår medvetenhet och tar med sig en del av denna. Det är en kraft som kan verka så stark att man övergående förlorar den egna medvetenheten och ofrivilligt somnar in djupt. På det sättet lärde jag mig så småningom att leka med vattnets hemliga krafter. Jag överlät mitt så kallades fria medvetande för att låta vattnet tillfälligt arbeta med det. Sakta men säkert förvandlades denna lek till ett djupt allvar, eftersom jag insåg att man kunde lösgöra sitt eget medvetande från kroppen och låta det övergå till vattnet. När jag sedan återtog medvetandet, avslöjade detta för mig de mest sällsamma ting om vattnets inre värld. Sålunda föddes en forskare, som kunde sända sitt medvetande på upptäcktsresor. På detta sätt var det möjligt för mig att erfara sådant som undgick andra människors uppmärksamhet, eftersom de var omedvetna om att människan kan sända sitt fria medvetande till de platser som ögat inte kan se. Detta gav mig slutligen en förbundenhet med den hemlighetsfulla naturens eget väsen, som jag nu långsamt började få kunskap om och lärde mig förstå. Det blev efter hand klart för mig att vi människor är vana vid att se allting bakvänt och felaktigt. Den största överraskningen var dock att få klart för sig att människan låter det värdefullaste rinna bort till ingen nytta, medan hon av det stora andliga behåller endast avfallet."
Schauberger var alltså ingen vanlig forskare utan en forskare som även använde paranormala förmågor, vilka kan jämställas med fjärrsyn. På det sättet lyckades han få tillgång till kunskap som annars ligger dold för andra. Han sade sig också ha "arvminnets gåva", vilket innebar att han kunde minnas tidigare släktingars kunskap om vattnets natur. Nedan följer delar av den kunskap han fann om vattnets egentliga funktion och naturens rörelseformer.
http://nexus.vishet.se/art1999/Shauberger.htm
Alexandersson, Olof, "Det levande vattnet"
http://shop.textalk.se/se/article.php?id=1086&art=47457
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar