"– Just nu ligger allt fokus på hur vi ska dämpa krisen med hjälp av politiska åtgärder. Det är inget konstigt med det, även om vi borde ha hunnit längre än till Lars Calmfors skolboksförslag om att dela ut pengar till människor som antas vara särskilt köplystna. Och i näringslivet verkar man plötsligt ha glömt sin avfärdande inställning till politikernas förmåga.
– I en marknadsekonomi kommer det alltid nya lågkonjunkturer. Vi borde lägga mer kraft på att göra samhället bättre rustat att möta nedgångar istället för att tro att politikerna ska hjälpa oss i lågkonjunkturer utan att ta våra pengar i högkonjunkturer.Och det kan spritt ägande göra?
– Om människor får behålla mer av sina inkomster och har ett eget sparande att ta av behöver de inte dra ner lika mycket när det mörknar. Ekonomin blir inte lika slagig om den offentliga sektorn är mindre, för då kan den vara en motvikt i stället för att vara en del av konjunktursvängningarna. Nu lever människor med osäkerhet dels om sin egen ekonomi, dels om staten ska ha råd att leverera.
– Och om människor investerade mer av sina pengar på egen hand skulle vi se större engagemang i familjeföretag och annat man har i sin närhet
– och där fattar man inte samma hastiga, drastiska beslut i nedgångstider som man måste göra i börsbolagen.
Lyder inte familjeföretagen under samma ekonomiska lagar som de stora
företagen?
– Jo, men de agerar inte likadant. En börs-vd måste leverera resultat minst i enlighet med marknadens förväntningar. De familjeföretagare jag träffat genom åren resonerar på ett helt annat sätt. För dem är det långsiktiga företagsbyggandet och ansvaret i det lokala samhället mycket viktigare.
Det låter lite gammaldags och romantiskt. Fungerar det verkligen i praktiken?
– ”Gammaldags” sade man om entreprenöridéerna också, när de bröt igenom på 1980-talet. Framtiden tillhörde ju storföretagen och de stora organisationerna. Nu vet vi bättre. Och diskussionen om den stora staten och de stora fonderna kommer att gå samma väg. "
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_2160671.svd
"De få riktigt stora förmögenhetsägarna har lämnats i orubbat bo och följden har blivit en extremt skev förmögenhetsfördelning. Försök att komma åt de riktikgt stora förmögenheterna skulle givetvis bara leda till kapitalflykt från Sverige, så vill man skapa en ökad jämnhet i förmögenhetsfördelningen återstår bara att göra det möjligt för breda grupper i Sverige att bygga upp egna förmögenheter. Detta förutsätter naturligtvis att skattetrycket på sikt sänks och att människor tar större ansvar för sina egna liv. Detta behöver lika uppenbart inte innebära ett samhälle där de svaga lämnas åt sitt öde. Av den skatt en genomsnittlig svensk betalar under sitt liv är det bara 20 procent som är omfördelning till andra personer. Resten är ett utslag av politiskt förmynderi där pengar plockas in under vissa delar av livscykeln och betalas ut under andra."
folkkapitalism
http://www.folkkapitalism.nu/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar