Ibland är det lite svårt att få ihop vad eg politiken strävar efter. Det budskap som oftast trummas in till oss medborgare är att det är "häftigt att betala skatt" och att vi solidariskt måste betala skatt för att kunna motivera ffa vård, skola och omsorg.
Dock allt som oftast när det verkligen gäller oss själva och när vi befinner oss i situationer där vi tror oss ha rätt att få betalt för den möda vi har när vi trofast i ur och skur betalar vår skatt och alla pålagor synliga såväl som synliga så visar det sig att det kan vara mer än svårt att få den "service" vi tror oss ha rätt till.
Undertecknad har flera sådana exempel att ta till här några:
- när vi i vår ungdom bodde i en mellansvensk universitets stad och fick vår första son fanns ingen dagisplats att få. Vi tvingades att med egna pengar tillsammans med en annan familj i samma situation betala för en barnflicka för att vi skulle kunna behålla våra arbeten.
- när vi sedan flyttade till en annan mindre stad hade kommunen där inga platser heller för de två barn vi hade då. Efter att ha talat med representatenr för kommunen och frågat varför trots att man uttryckligen säger i lagen att "kommunen är skyldiga att tillhandahålla dagisplatser" så sade de att visserligen är detta korrekt men om vi inte gör detta finns inga påföljder och vi har helt enkelt inte råd att erbjuda fler plater än de vi har idag. Gissa om detta krävde mycken energi och kreatibvitet från oss båda förvärvsarbetande för att varje dag få detta pussel att gå ihop. Att klara sig på en lön är det få unga i samma situation som klarar givet de skatter vi medborgare betalar och givet det sätt skattesatsen konstruerats.
- min gamla mor som bodde i en storstad ensam enka under sina sista år drabbades av inbrott i villan. Den otrygghet och oro detta skapade för henne för att inte tala om extra kostander i form av högre försäkrings avgifter, installation av larm (för att intala sig själv att detta inte skulle hända igen) var mycket konkret. Värre var nog annars kontakten med Polis såväl som försäkringsbolaget. Polisens total ointresse av att hjälpa eller lösa fallet var bedövande, försäkringsbolagets aggresivitet vad gällde att få ner försäkringsbeloppet var häpnadsväckande.
- när sedan min mor drabbades av cancer så givet att i den storstad vi bor i har politiska beslut inneburit att alla äldre skall vårdas i hemmet och att det inte finns platser på sjukhusen där dessutom alla undersköterskor nu i princip borta vilket medför att man inte erbjuds den omvårdnad som svårt sjuka är i behov av. Istället och givet att svårt sjuka inte kan vårdas på sjukhus så skall de altså vårdas hemma och då genom en kombination av hemtjänst som tar hand om omvårdnaden och en grupp kallad "Avancerad Sjukvård i hemmet" där de senare sas tar hand om "sjukdomen". Som svårt sjuk så innebar detta att min mor pendlade mellan att vårdas hemma och på Paliativ avdelning. Det senare är uteslutande för de som anses kan komma att dö närmaste dagarna och håller man sig vi liv längre tid skickas man hem. Så det blev ett ständigt pendlande mellan paliativ avdelning och hemmet. Ett stort problem var kvaliten i den omsorg som gavs via hemtjänst. I många fall kom de inte, det kom ständigt nya personer och det förelåg dessutom grava kommunikations problem med de av hemtjänstens personal som inte klarade att tala begriplig svenska. Min bror och jag turades därför om att varje morgån åka till mamma för att se att hon fick hjälp.Efter ett enormt trixande kunde jag få in min mor till sist på ett utmärkt privat alternativ i min hemkomun. Systemet som det är utformat bygger på att det är anhöriga som sköter omvårdnaden. Som änka var de vi två barn som var mammas anhöriga och hur mycket vi än ville hjälpa vår mamma så med egna familjer, egna kariärrer så blev detta för oss en formidabel utmaning.
- min svägerska utsattes för en incident där hon med stor fart blev påbackad av en "nysvensk" utan körkort och dessutom underårig. Hon omringades sedan av en grupp individer som skulle tvinga henne att inte anmäla. Efter många, många hysteriga samtal till polisen lyckades hon till sist få polisen till platsen för att i alla fall garantera hennes säkerhet. Återigen den totala bristen på engagemang och uppföljning från polisen var alarmerande. Naturligtvis blev det inte tal om att Polisen lyckades "klara" fallet och inte heller fick hon någon ersättning. isället blev det den egna försäkringen och självrisken som betalade kalaset.
Det finns naturligtvis fler exempel men det kan bli lite tjatigt att redovisa fler. Min poäng är dock att det är häpnadsväckande hur privat egendom, brottsoffer i gemen nonschaleras av samhällets representanter och hur vi i utsatta situationer när vi är barn och gamla inte alltid erbjuds det som behövs. Vi har trots detta ända in i det sista en naiv tro på att den finns ett "samhälle" som kommer att ordna allt på et bra sätt för oss.
Samtidigt har vi en tydlig tendens att lägga pengar på och bygga ut övervaknings sytem. Tom i skolan där mina barn går sätts det upp videokameror för att man på detta sätt hoppas skall kunna få bukt med vandalism, stölder och skandegörelse. I trafiken bygger Vägverket ut med trafik kameror och visst är det så att vår trafik polis är mycket effektiv för att inte tala om indrivningen av vägtullar eller parkeringsboter.
Försök däremot att få ersättning för skada, värk eller stöld och se hur oändligt administrativt svårt det är dels och dels när du får rätt hur omöjligt det är att få tillbaka pengarna.
För mig personligen är det uppenbart att vi har ett system där kriminella enkelt kan straffa ut sig medans vanlig, hederiga skattebetalare drabbas oerhört hårt av avgifter och böter. Bara de som vill göra räätt för sig är de som drabbas av konsekvenserna. För riktigt grova förseelser så skall gärningsmännen istället ha vård. Det går så lång i vissa fall att vissa brottsoffer för att försöka få rätt och för att få ut sin historia blir hänvisade till att driva saken helt själva.
Englas mamma är ett sådant exempel där hon skapade en egen blogg för att hantera sin frustration över hur illa journalister bevakade fallet och hur domstolarna, åklagare och advokater hanterade ärendet. Ett av de högst rimliga krav hon ställt var att få till ett personligt möte med gärningsmannen, en metod som för visat sig vara mycket effektiv och som man använder i allt högre grad för ungdomsbrottslingar. Beatrice Ask vår justitsieminister vill dock inte ha ett sådant system och hänvisar till omtanken om gärningsmannen. Det skall dock enligt min mening istället vara upp till brottsoffret att bedöma detta inte en minister det måste ses som högst skäligt.
Sedan mantrat vård, skola och omsorg hur mycket av våra skattepengar går altså till detta? Mycket mindre än vad vi tror. Istället är den största posten sk transfereringar eller rättare sagt projekt som politiker kan köpa väljare för.
Cornucopia har nedan ett synnerligen konkret exempel på hur nu vårt försvar kracklerar. Återigen ett exempel på hur samhället så som vi tror att det skall fungera inte kan komma att stötta oss så som det är tänkt när det verkligen gäller. Koppla detta sedan till FRA lagen och det blir obegripligt rent ut sagt hur man från politiskt håll prioriterar.
Paradoxen är dessutom att människor ju mer samhället tar hand om och lägger sig i våra liv ju mer missnöjda blir de. Vi människor trivs bäst när vi kan ta ansvar och har i alla fall ett minimum av frihet. Att välja själv och söka sin egen väg är antagligen meningen och grunden för ett meningsfullt liv.
Ett sätt att komma tillrätta med ungdomsstölder och kriminalitet är att arbeta med värdegrund inom skolan, idrotten osv redan från unga år samtidigt som man hela tiden ser till att föräldrar involveras och engageras i den dagliga verksamheten. Alla undersökningar ex visar att barnens resultat i skolan korrelerar högst avsevärt med föräldrarnas engagemang. Att tro att video kameror kommer att ge oss ansvarstagande individer är bissart. Vad händer när vi vet att inte kameran är på?
Ett annat är att se till att alla individer inte bara medelålders dvs även unga såväl som gamla är behövda och kan ta ansvar. Att inte känna sig behövd är sannolikt något av det mest förödande som kan drabba en individ. Säg de unga eller gamla som i dag och på det sätt vi lever kan känna sig behövda? Hur många unga är det som redan från tidig ålder upplever att de har ansvar för något? Människor som vare sig upplever sig behövda eller ha ansvar är osynliga människor. Ett samhälle bestående av osynliga människor är det väl få som tror blir ett bra samhälle? I ett samhälle där allt serveras är det antagligen få som känner sig behövda eller ges möjligheten till att ta ansvar själva? Hur påverkar detta områden som Rosengård, Tensta eller Rinkeby?
Min övertygelse är att vi i Sverige kommit till vägs ände vad gäller samhälls engagemang och på dett sätt våra politiker styr våra dagliga liv. En stat kan inte skapa välfärd bara på ett mycket ineffektivt sätt omfördela den.
I många östeuropeiska fd kommuniskiska stater pågår nu intressanta försök till nytt samhällsbygge. I Slovenien ex har man drivit frågan kring sk "Platt skatt" och där har man varit mycket framgångsrik med att eleminera den gråa ekonomin. Människor kan behålla mer av frukterna för sitt arbete och bidragen används endast till de få, enstaka behövande.
Inte som hos oss där fortfarande ett av de verk och myndigheter som verkligen är effektiva och som ingen i stort sett orkar eller vågar ta en fight med - skatteverket - ökar inte bara sina befogenheter kontinuerlig utan ges ständigt mer pengar och resurser.
Situation i Sverige är enligt följande - lägg ner försvaret, öka skatteverkets befogenheter och kontroll möjligheter, öka trafik polisens resurser, ignorera det fatum att Polisen endast klarar av 6% av alla egendomsbrott, försvåra för brottsoffer att få upprättelse och ekonomisk ersättning, öka antalet videokameror på allmänna platser inklusive i trafiken, omöjliggör för brottsoffer att om de så önskar få träffa gärningsmännen, lägg ner tullen - talar sitt tydliga språk.
Vad är vi på väg och finns det eg någon tanke bakom allt detta? Jag ser tydliga tecken på att vi går mot en framtid där individen underordnas samhällets behov och där de verkliga behov indivien har av rätssäkerhet inte tillfredsställs. Samtidigt ökar individens känsla av otrygghet och där i ligger en mycket konkret risk att vi överlämnar vår makt till andra för att de skall lösa problemsn och situationen åt oss. Vi blir medgörligare på så sätt att ha att göra med för intressen som vill driva samhället i en viss riktning. Mer centralisering, mer kontroll, mer myndigheter och politiker inflytande blir allt som oftast resultatet
Historien har i fall efter fall visat att detta alltid tar en ände med förskräckelse - Perserriket, Romar riket, Fazismen, Kommunismen - är alla uttryck för centralistiska krafter som efter mycken vånda alla hamnat på historiens skräphög.
Vår uppgift är att inte bara se oss själva som skattebetalare, viket i allt högre grad våra politiker gör utan att ständigt ta det ansvar i det lilla och i det vi själva kan påverka för att öka vår rätt till självbestämmande. Politikerna löser aldrig problemen istället är det de som skapar dom. Vi måste ex se till att vi får möjlighet att behålla mer av det vi tjänar in under en livstid för att vi vet redan idag att vi inte kan vara säkra på att få den service våra barn, föräldrar och inte minst vi själva behöver i en framtid. Då om inte förr kommer vi behöva en egen ekonomisk plattform och ett sparande för att vi över huvud taget ens skall kunna lösa problemen själva. Garanterat dock kommer det bli vi själva som får lösa våra problem. Alternmativet är att någon annan som "vet bäst" gör det och det blir garanterat ingen lycklig lösning.
Därför ville Putin ha kriget
Rysslands krig mot Georgien har ritat om den säkerhetspolitiska kartan i Europa. I efterhand beklagade vi att Sverige nedrustade genom 1925 års försvarsordning.
http://www.newsmill.se/artikel/2008/08/31/darfor-ville-putin-ha-kriget
Strategiskt överfall på Sverige
http://cornubot.blogspot.com/2009/01/strategiskt-overfall-pa-sverige.html
Årets ledare ansvarig för en organisation som klarar 6% av sina mål
http://intheendwerealldebt.blogspot.com/2008/11/rets-ledare-ansvarig-fr-en-organisation.html
Ingen tar skit i de lättkränktas land
http://www.bokus.com/b/9789151852331.html?pt=search_result
I trygghetsnarkomanernas land : Sverige och det nationella paniksyndromet
http://www.bokus.com/b/9789172320826.html?pt=search_result
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar