Jag fastnade lite i Elaine Pages bok "De gnostiska evangelierna". Speciellt då i det utmärkta förordet skrivet av Anders Hultgård. Några citat från detta jag skulle vilja dela med mig av:
"Alla former av nutida kristendom leder på ett eller annat sätt sitt ursprung tillbaka till den ortodoxa eller "renläriga" kristendom, som tog gestalt i slutet av andra århundradet. Den innebar, i korthet uttryckt, att en normerande lära slogs fast i en trosbekännelse (den som i olika versioner fortfarande läses i kyrkorna), och att en fast organisation skapades där den lokale biskopen var oinskränkt ledare i den hierkari, som ochså omfattade präster, diakoner och lekmän. Denna utveckling skedde under en ständig konfrontation med andra rörelser och grupper, som hade en annorlunda tolkning av vad kristendomen innebar och avvikande åsikter om hur den religiösa auktioriteten skulle utformas."
"En annan omhuldad föreställning, som måste ifrågasättas, är att det var genom sin överlägsna lära som den "ortodoxa"kristendomen konkurrerade ut alla andra religionsformer i det romerska imperiet. Den främsta orsaken tycks i stället ha varit den effektiva organisationen som den "ortodoxa" kristendomen skapade och som vi benämner "kyrka".
"De gnostiska kristna har i kyrkans tradition fått stämpeln "kättare" eller "heretiker" och var det också, ur de rättrognas ögon."
Sedan för Hultgård ett resonumang där han visar att man eg inte kan defeniera gnostisism som en självständig religon utan mer som en ideströmning som dessutom finns representerad i flera olika "religioner" dvs inom kristen, judisk, grekisk-egyptisk, iransk men även en filosofisk gnostisim.
Gemensamt för dessa är en idevärld där:
"Det finns en himmelsk eller andlig verklighet och en högsta Gudom som själv är del av denna andliga värld. I skarp motsats till den jordiska och materiella världen vilken uppfattas som något i grunden ont. Människan bär inom sig ett andligt element, som är hennes verkliga jag och som har ett himmelskt ursprung, men som blivit fjättrat i kroppen och materien. Målet för människans liv är befrielsen av hennes andliga, verkliga jag och hennes uppstigande till sitt himmelska ursprung och återförening med gud. Förutsättningen för denna frälsning är att människan på ett eller annat sätt kommer till insikt (gnosis) om sin egen situation och om den andliga verklighet hon är utgången från."
Intressant är det som Hultgård skriver om den tidiga judiskt präglade gnostisismen:
"Det som huvudströmmen av den dåtida judendomen satte högst vänds i sin motsatts. Den gud som vi möter i gamla testamentet blir för dessa judiska gnostiker en lägre gudom som givit upphov till den materiella världen. Då den tenderar att uppfattas som något i grunden ont, blir inställningen till skapar guden klart fientlig. Hörnstenen i den antika judendomen, torah, Guds uppenbarade lag, angrips såsom ett uttryck för den lägre gudomens försök att tvinga in människorna i fruktan och träldom."
Jag kommer själv mitt i allt detta att tänka på Albigenserkriget, dvs kriget 1209-1229 som startades genom att påven Innocentius III utlyste ett korståg mot de "kätterska" Katarerna som levde runt staden Albi i sydfrankrike. Kriget utmärkte sig genom synnerligen brutala och blodiga metoder, även med samtida mått mätt. Det ledde även till att maktbalanse mellan norra och södra Frankrike försköts till norr, en situation som lever kvar än i dag. Skapandet av den medeltida invisitationen anses även vara direkt resultat av kriget.
Detta var Katarernas åskådning som altså Kyrkan på detta sätt försökte att utrota alla spår av:
"Grundtanken var den eviga motsatsen mellan en god och en ond gud av vilka den senare skapat jorden, materien, och där håller människosjälarna fångna i kroppens band; den gode guden hade sänt Jesus i en skenkropp för att lära människorna vägen till frälsning: materiens övervinnande, försakelse av alla jordiska ägodelar och njutningar. Åskådningen var sålunda inte en korrigerad katolisism, utan en kristendom radikalt motsatt tro, även om den nu i Västerlandet gjorde anspråk på att vara den sanna kristendomen. Dess framträdande i väst torde historiskt sammanhänga dels med kvarlevande rester från gamla kyrkans manikeism, särskilt i Spanien och södra Frankrike, dels och främst med inflytande från Balkanhalvöns paulicianer och bogomlier, vilkas läror importerades genom köpmän och studerande och senare genom korstågen. Katarerna står alltså även historiskt i direkt förbindelse med äldre tids orientaliska religionsbildningar."
Svenska ordet kättare kan fö direkt härledas till Kartar.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Katarer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar