Hur man än vrider sig har man ändå alltid ändan bak. Ett för Obama mycket passande uttryck som väl beskrivet det energipolitiska dilemma som han nu står inför.
Bit Tooth Energy skriver bla följande "This past week the Energy Information Agency (EIA) shows that the United States imported some 14.5 million barrels of oil a day (mbd). Domestically we produced 4.9 mbd, having fallen below 5 mbd just as the calendar kicked over into December, 2008. The October import figures the most recent available, (pdf) show 6 mbd came from OPEC countries and 7.4 mbd from non-OPEC nations.
This supply came from a total of 49 countries, ten of whom are in OPEC and 39 of whom aren’t. However if we count only countries that contributed more than 250,000 bd to this supply we end up with Canada (2,567 kbd); Saudi Arabia (1,487 kbd); Mexico (1,483 kbd); Venezuela (1,162 kbd); Nigeria (979 kbd); Iraq (577 kbd); Algeria (555 kbd); Angola (539 kbd); Russia (394 kbd); Brazil (354 kbd); the United Kingdom (386 kbd): and the U.S. Virgin Islands (267 kbd)."
But, as I noted in Pick Points, Mexican production has fallen to around 3 mbd, of which half is exported to the U.S., and if their production continues to fall at 500,000 bd per year, then within this next year there is going to be some greater crunch between domestic use and exports. So where will the United States make up the difference?"
Det är onekligen en högintressant fråga med ett så stort beräknat bortfall från Mexico på ca 500.000 mbpd under innevarande år var skall USA kompensera för detta bortfall?
Som Bit Tooth Energy noterar efter att ha analyserat alla de länder USA idag importerar olja från finns det i realiteten bara två möjliga alternativ. Det ena är Irak det andra är Canada.
Menar Obama allvar med sina uttalande om att minska smutsiga utsläpp och sin aversion mot Kanadensisk Olje sand så återstår bara Irak. Om man på detta sätt frånsäger sig möjligheten att låta en nära granne, geopolitiskt stabil dessutom leverera olja för att istället satsa på att under så kort tid som ett år fördubbla importen från Irak (dvs det som behövs för att kompensera för Mexicos bortfall) så är i alla fall undertecknad lite skeptisk till om detta låter sig göras.
Hur stabilt är Irak och eg hela mellanöstern regionen idag och har USA verkligen råd att i ännu högre grad än vad som är fallet idag öka sitt beroende av olja från denna region? Är det en möjligt att öka produktionen i Irak givet det politiska läget där idag? För att komplisera det hela lite ytterligare har ju Obama lovat att minska ned Amerikans trupp i Irak och istället öka i Afganistan. Det kommer nog inte underlätta för möjligheten för USA att få ut mer olja i från Irak direkt?
Den som lever får se men kanske kommer vi få se en del politiskt kappvänderi, positionerande och manövrerande under tiden. Det kan bli allt ifrån att man helt släpper miljökraven med skäl som "den allt mer alarmerande finanskrisen" eller att man reviderar om sin säkerhetspolitiska situation - varför inte en attack mot Pakistan à la Brezinzky med därtill följande utökad amerikansk truppnärvaro i Irak? Det blir onekligen intressant att följa.
Till sist som vanligt drar man all Kanadensisk olje sand över en kam och man bryr sig inte om alls att diffrentiera sk tar sands Mining dvs det som beskrivs i nedanstående artikel med betydligt milövänligare sk In-Situ hantering. Men eftersom det senare vad avser produktionsvolym är högst försumbar så förändrar detta inget i sak. Som Investerare dock utgör Kanadensisk In -Situ sannorligt en betydande potential för framtiden.
How do we make up for Mexicos deciling oil exports?
http://bittooth.blogspot.com/2009/01/how-do-we-make-up-for-mexicos-declining.html
The Costly Compromises of Oil From Sand
http://www.nytimes.com/2009/01/07/business/07oilsands.html?pagewanted=1&_r=2&ref=world
A responsible phased withdrawal
http://www.barackobama.com/issues/iraq/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar