fredag 15 maj 2009

"Verkningsgraden" i näringskjedan

För varje kliv vi tar i naturen upp i näringskjedjan desto mer energi går förlorad. Den energi som finns i de elektromagnetiska strålar som solen sänder ned till vårt klot omvandlas mha fotosyntesen till kemiskt lagrad energi i våra växter.

Men "verkingsgraden" är låg och kanske bara ca 10% av totala energin som når plantan omvandlas och lagras sedan i växten som energi.

När sedan i nästa steg ett djur äter plantan så förloras igen ca 90% av den kemiskt lagrade energin i plantan och som energi i det ätande djurets kött lagras därför till sist bara ca 10% av växtens totala energimäng.

Detta förhållande dvs 90% förlorad energi och endast 10% i nästa steg lagrad energi är det samma för alla efterföljande steg upp i näringskjedan.

Det blir altså 10% av 10% i alla led och det gör att totalt sett mycket energi hinner att förloras när vi till sist nått högst upp i näringskjedjan.

Därför blir energieffektiviteten större för varje gång vi klarar att tillgodogöra oss föda längre ned i denna näringskjedjan. Mn det finns en gräns. På samma sätt som ett rovdjur som en örn inte kan tillgodogöra sig energin längst ned i kjedjan, ex plankton eller växter, kan inte heller vi människor utan att långsiktigt riskera vår hälsa tllgodogöra oss energi utan begränsning i denna kjedas olika nivåer.

Men vi kan vara lite smartare ändå än vad vi är idag. Ett exempel är att kanske den mest optimala födan vi människor överhuvud taget kan äta är fet fisk som ex sill, makrill och lax. Men där, om vi väljer lax, tar ett onödigt steg upp i näringskjedjan. Eftersom sill är laxens föda blir det mer energi effektivt resursutnyttjande då istället att äta sillen istället för att gå det extra steget via laxen.

Ur närings synpunkt det bästa köttet vi människor kan äta är kött från gräsbetande djur. Det blir även en energimässigt överlägsen hantering. Istället för att plöja, så, odla och skörda spannmål, majs, soyabönor etc som sedan ges till djuren som föda kan vi eleminera alla dessa steg av odling för att istället låta gräset växa och betas av direkt av djuren. Det mår djuren bättre av, de behöver ingen antibiotika samtidigt som våra idag urlakade jordar tillåts att succcesift läkas och åter mineraliseras. Det mår även vi människor bättre av då vi får ett näringsriktigare kött.

Sker sedan produktion och slakt lokalt, nära konsumenten ökas vinsterna i ännu högre grad.

Inga kommentarer: