Max Keiser talar klartext och missa för allt i världen inte inlägget från RoRs där Ekonomiprofessorn Peter Morici blir intervjuad av Bloombergs Catherine Yang.
Givet nu att, USAs privata konsumenter som utgör ca 70% av USAs hela konsumtion, sitter i det synnerligen prekära finansiella läge de gör nu där första prio blir att försöka betala av lån, öka sina besparingar, behålla jobbet och definitivt inte att öka sin privata konsumtion, så är det inte längre lika intressant eller viktigt för Kina att hålla sin valuta lägre än dollarn. Kina beräknas redan 2010 att ha en större inhemsk konsumtions marknad än världens idag största dvs USA. Dessutom kommer Kineserna att behöva sina pengar bättre förtsättningsvis för att stötta den egna inhemska marknaden snarare än att användas för att köpa Amerikanska Statspapper.
Som Proffessor Morici så explicit uttrycker är det mer än livsviktigt för det Kinesiska kommunistiska partiet att bibehålla sin ekonomiska tillväxt. Lyckas man inte med detta riskeras hela nuvarande Kinesiska makt etablisemang att kastas omkull. Den sociala oro och de spänningar som Kina tidigare upplevt, kontinuerligt rapporterades det redan innan finanskrisen om ständiga upplopp, protestyttringar runt om i landet, och detta riskerar nu att eskalera till okontrollernbar nivå, givet att inte ekonomin stabiliseras. Det blir mer och mer uppenbart att Kina inte längre kan förvänta sig hjälp av USA och inte heller för den delen av några andra OECD länder för att klara sin tillväxt som nu sitter med alltför stora egna problem för att möjiggöra en export driven Kinesisk expansion. Kina kommer därmed att vare sig man vill eller inte tvingas att på egen hand se till att den egna ekonomiska till växten kan säkerställas. Kinas pengar, som de till skillnad från ex USA och England fortfarande har visst överskott av, kommer därmed att göra mest nytta i Kina och inte genom att köpa vare sig Amerikanska statspapper eller för att stödköpa dollar.
Kommer Kina att lyckas att utan export driven hjälp utifrån på egen hand klara denna uppgift? Kanske en lärdom finns och vissa paralleller kan dras med hur USA definitivt efter 2a världskriget seglade upp som världens odisskutabla ekonomiska stormakt, en position man framgångsrikt lyckats att hålla fram till ungefär nu. Detta klarade man med ett Europa i ruiner och stor egen inhemsk marknad. Visst exporterade USA en del men för det mesta hade vi europeer våra egna produkter vi förlitade oss till, våra egna kylskåsmärken, bilar etc. Kanske USAs allt mer imperialistiska, aggressiva politik gentemot omvärlden i realiteten handlat om inte att säkra marknader för sina produkter utan säkra tillgången på råvaror för sin inhemska konsumtion? Om detta är korrekt så borde väl Kina nu med en omvärd på randen till finansiell ruin, och med fokus på den inhemska konsumtionen och marknaden kunna klara samma ekonomiska omvandlingsnummer?
Det börjar att hetta till.
Afshin Rattansi talks to Max Keiser about the Dollar and Roach Motels
http://www.youtube.com/watch?v=jTYnlcZW8_8
Geithners handelskrig
"USA vill ha en svagare dollar, men Kinas devalveringspolitik är långt ifrån är kompatibel med detta, så det var ganska naturligt att Geithner sade som han gjorde. Problemet för Kina är bara att det är svårt att ha kontinuerlig växt med en så svag valuta, men det är ett annat problem."
http://reflexions-of-red.blogspot.com/2009/02/geithners-handelskrig.html
Money supply, Velocity and confidence
http://intheendwerealldebt.blogspot.com/2009/02/money-supply-velocity-and-confidence.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar