Svearnas härkomst

För 12 år sedan bodde jag med min familj i Sigtuna under en kortare tid och där i staden finns ett historisk litet museum som jag ibland besökte. Vid ett av mina besök där kom jag över några skrifter författade av Tore Gannholm ett av dessa var ett tunt litet blått häfte som hette ”Svearnas härkomst”.

Häftet må ha varit litet och tunt med det gjorde ack så stort intryck på mig. Sedan efter ett otal flyttar och efter att ha bott utomlands i några år så tyvärr tappade jag bort häftet. Jag sökte på olika bok affärer på internet sökte på internet men utan framgång. Till slut bestämde jag mig för att försöka kontakta författaren själv direkt och lyckades hitta honom på hans Gotlands adress. Det blev ett mycket intressant samtal och han erbjöd mig dessutom att bli medlem på en historie chattsida som jag nu regelbundet deltar i.

Jag tänkte kort redogöra för den mycket spännande historien som Tore berättar i detta häfte och det går ungefär som följer nedan:

Ca runt 500 talet efter Kristus stiger det fram ett folk i den Svenska historien kallat Svear. Var kom dessa Svear ifrån? I den tidiga svenska historien har man talat om Götar och Gutar där Gutarna alltså från Gotland sedan urminnes tider var ett eget självständigt folk medans Götarna var det folk som kom ifrån det vi idag i Sverige kallar Götaland dvs öster och västergötland. De senare är de folk som sedan urminnes tider eg varit förknippade med tidiga Sverige. Men som sagt vid ca år 500 ek stiger det fram ett folk kallat Svearna, men innan dess tyder mycket i historien på att det inte finns något folk som i realiteten passar in på Svearna.

Gannholm berättar sedan om ett Skandinavisk folk kallat Herulerna som anslöt sig till de stora Gotiska arméerna som härjade i Svarta havet, mindre Asien och Medelhavet från tredje århundradet ek. Herulerna var ett folk som av Romarna ansågs vara mer primitiva än andra Germanfolk men de måste ha varit duktiga sjöfarare då de frekvent omnämns i samband med olika härjningar både i Svarta havet och Medelhavets kuster.

Herulerna grundade enligt Prokoptios ett rike ungefär i nuvarande övre Ungern men att Langobarderna tvingade dem därifrån ca år 505. Enligt Prokoptius slog sig en del av Herulerna ner i Illyrien under den Östromerska kejsarens beskydd. Men att en annan del av herulerna återvände till Thule där de slog sig ner bredvid Götarna. Gannholm fortsätter: ”vi har här alltså två olika namn på samma folk, herulerna och svear (sviar) eller kanske riktigare folket som dyrkade svinet. ”

Några intressanta iakttagelser:

- under kort tid etableras ett hårt ritualiserad gravskick i hela östmellansvenska området där undersökningar av Uppsala högar har likbålet utformats på liknande sätt som vid de Romerska kejsar kremeringarna
- i Ottarshögen i Uppland har man funnit ett romerskt guldmynt från år 476, samma år som den siste västromerska kejsaren avsattes med hjälp av herulerna
- från Vendel straxt utanför Uppsala, har den enda i Europa bevarade, ornerade hjälmen av den högsta rangklassen, det romerska kejsar husets och generalitetets hittats
- Svearna använde sig av den romerska julianska solkalender vilken infördes i Uppland ca år 500
- Snorre Sturlassons berättelse i Heimskringla om Asarnas (Asiamännens) och Ynglingaättens härkomst (för lång att ta med här men väl värd att läsa)

Intressant är det Gannholm tar upp angående alla ortsnamn som slutar på – Tuna. Dessa namn används i huvudsak runt Mälardalen Eskilstuna, Sigtuna, Vallentuna, Sollentuna, Ulltuna osv. Gannholm gör här kopplingen till de romerska ordet dunum. Romarnas strategi var att etablera dunum (militära strategiska nyckelplatser som befästade fort ) och på så sätt kunde man lyckas med att befästa stora landområden. Antagandet blir då att herulerna som romerska legosoldater och ansvariga för kejsarens elitgarde tog med sig denna kunskap till det nya landet man nu bosatte sig i.

Onekligen en spännande historia eller hur?

Häftet har ISBN 91-972306-o-x och kan beställas från eget förlag: Ganne BURS, 620 13 Stånga, Gotland.