De besvärliga algblomningarna i Östersjön beror mer på bristen på torsk än på överflöd av gödande ämnen.
Åtminstone sommartid och i centrala Östersjön.
Den litet överraskande slutsatsen dras i en rapport från Fiskeriverket där man jämfört mätdata från 1974 till 2006.
- Vi har mätt temperatur, salthalt, näringshalter, klorofyll, fiskbestånd och sammansättning av algsamhället. Temperatur och närsaltsbelastning påverkar givetvis också systemet, men när det gäller variationer på kort sikt spelar sammansättningen av fiskbestånden störst roll, säger Michele Casini, forskare på Fiskeriverket.
Det här är i sig inga nya eller ens kontroversiella tankar. Sambanden är bevisade och demonstrerade både på land och i sjöar, men det här är första gången man anser sig ha kunnat visa att de stämmer även för ett stort havsområde. Kort beskrivet ser sambandet ut så här: näringsämnena i vattnet göder mikroskopiska växtplankton, växtplankton äts av knappt synliga djurplankton, djurplankton äts av små fiskar som sill, spigg och skarpsill, små fiskar äts av större fiskar som lax och torsk. Det här är ett självreglerande system där utfallet visserligen varierar från år till år men i stort sett är stabilt.
- Men den balansen har satts ur spel genom att man fiskat ner torskbestånden. Torsken har varit det dominerande topprovdjuret i det här systemet och den som därmed reglerat det. Det gör att det i stället blir väldigt mycket skarpsill. Skarpsillens huvudföda är djurplankton, och då djurplankton betas ner finns det utrymme för massutveckling av växtplankton, säger Michele Casini. De giftiga blågrönalger som på senare år lagt sig i grå flytande massor både i badvikar och ute i öppna Östersjön är just växtplankton som fått tillfälle att massföröka sig.
Algblomningar hör till årstidernas gång, men när de blir så intensiva att djurplankton aldrig hinner i kapp med sin betning av växtplankton är det tecken på att systemet är stört. Att skarpsillen dessutom med förtjusning äter torskägg och torskyngel bidrar till att hålla ner torskbeståndet så att det onaturliga tillstånd som rovfisket skapat riskerar att bli mycket långdraget. Det i sin tur beror på att Östersjön är ett ganska artfattigt brackvattensystem som är beroende av ganska få arter.
- Ska vi få färre algblomningar bör vi alltså försöka få tillbaka torsken på skarpsillens bekostnad, säger Michele Casini.
Fiskeriverket arbetar med ett projekt som går ut på att i ett par små områden fiska ner skarpsillsbeståndet så långt det går.
Stämmer de här teorierna ska vi i de här områdena då få fler stora rovfiskar. Det är det som är huvudmålet med försöket eftersom det ökar mängden värdefull fisk, men det bör också ge färre algblomningar.
Om försöken lyckas kommer frågan upp om vi med ett hårt industrifiske av skarpsill ska fiska ner beståndet i hela Östersjön och det är en mycket kontroversiell fråga.
Just nu kommer rapporter om att det utsatta östra torskbeståndet i Östersjön ökar och att de senaste årsklasserna är ganska starka, och det är det torskbeståndet som har betydelse för planktonsammansättningen i Östersjön. Forskarna ser hellre att vi låter det växa till sig och självt ta sin revansch på skarpsillen än att vi ska göra det. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=768582
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar