Enligt de flesta geologiska beräkningar så har vi nu förbrukat ca hälften av våra sammantagna olje tillgångar som idag existerar i världen. Detta kallas vanligtvis Peak Oil.
Viktigt att förstå är att all olja som är enkel att få tag på, som ligger på lättillgängliga platser, har bra kvalitet etc. nu är borta.
Det vi har kvar är olja som har sämre kvalitet, som måste jobbas på mer, är svårare att raffinera, som ligger längre bort, djupare ner. Ett exempel på detta är att man idag tom utvinner olja ur Kanadensisk oljesand en olja som man bara för några år sedan inte ens ville ta i med tång. Idag importerar USA ca 70 % av all den olja de idag konsumerar. Tredjen mest av all den olja de idag importerar kommer från grannen Mexico. Pga. av att Mexicos olje fält nu sinar och det dramatiskt (när ett oljefält väl nått max kapacitet går det snabbt utför) kommer Mexico som idag är en nettoexportör av olja istället och redan om 4 år ca bli en nettoimportör av olja. Idag får Mexico mer än 30 % av statens totala inkomster från olje exporten. Mexico kommer att få det tufft i framtiden men Mexico är inte det enda landet som nu står inför Peak Oil. England, Norge, Indonesien, Venezuela, Ryssland ser nu alla sin produktion ligga still eller minska. USA hade sin olje peak redan 1970 då man var självförsörjande på olja. Idag importera USA alltså ca 70% av all den olja man konsumerar. Det som redan hänt USA för ca 30 år sedan kommer nu inte bara att hända i Mexico utan många fler länder står nu på tur.
Olje importen kostar idag USA 700 miljarder dollar årligen och det ser ut att stiga. Det är sammantaget vid dessa oljepriser vi ser nu enorma belopp som helt enkelt flyttas från icke producerande till olje producerande länder. Detta är den största överföringen av välstånd från ett land till ett annat i världshistorien och med detta följer mycket stora geopolitiska implikationer.
Dessutom med sin tredje största oljeleverantör som inte kommer att kunna exportera mer till USA redan om fyra år står Amerikanerna inför en utmaning att ersätta den oljan Mexico tappar under så kort tid. Klart är att den olja de ev. kan få tag på för att ersätta Mexico kommer att ligga längre bort, kommer från länder som kanske inte gillar USA och definitivt kostar mer än idag. De olje producerande länderna (OPEC) har sedan några år legat still med sin produktion och mycket tyder på att även Saudie Arabien, världens största olje producent, kommer att nå sin topp snart. Många Geologer tror att de redan ligger på en platå och att de endast svårligen kan komma att öka sin produktion framöver. Venezuela som är USAs idag 5e största leverantör av olja har nu på bara lite dykt ett år tappat ca 33% av sin olje produktion och är nu nere på 2.4 M fat/dag mot för ett år sedan 3.15 m fat. England och Indonesien var tidigare netto exportörer av olja och exporterade ca 1 miljoner fat vardera per dag. Idag är bägge dessa länder redan nettoimportörer av olja istället. Det enda land som hitintills kunnat öka sin produktion att tala om är Ryssland som stått för 80% av all produktions ökning utanför OPEC. Men sista tiden har Ryssland inte kunnat öka sin produktion och exporten av olja från landet har redan börjat att minska.
De flesta av världens 507 olje fält sk giganter upptäcktes för årtionden sedan. Det absolut största fältet av dem alla Ghwar i Saudie Arabien upptäcktes 1948 och världens näst största olje komplex, Cantarel i Mexico, som redan nått sin topp och nu minskar 33% enligt senaste redovisningen från Maj 08, upptäcktes 1976. Norge såg sina tretton gigantfält nå sin topp 1997 och bara tre år senare vände den totala produktionen i Norge, som nu är i brant avtagande. Dessa sk giganter står för hela 60% av totala årsproduktionen av olja i världen, effekten blir betydande när någon av dessa når sin topp för att sedan successivt minska produktionen år för år. Ett bortfall som måste kompenseras med nya fyndigheter för att världsproduktionen skall klara att bibehålla sin nuvarande produktion. Givet att vi i världen allt sedan 1964, nät vi hittade som mest ny olja ständigt hittar allt mindre olja för varje år som går, och att vi faktiskt senaste 20 åren hittat mindre ny olja än vad som konsumeras per år är frågan om detta ens är möjligt. Ännu större utmaning blir sedan att försöka öka världsproduktionen utöver dagens nivå.
Man räknar ex med att Kina kommer att öka sin import av olja med 100 % dvs. en dubblering nu nästa 4 års period och på ca 10 år beräknas Indiens oljeimport att ha dubblerats från år 2007 nivån. Med nu ca 3 miljarder människor (dvs. nästa hälften av jordens befolkning) i Kina, Indien, Ryssland, Östeuropa, Brasilien som vill få det bättre finns eg. inget som talar för att deras vilja att växa och att deras efterfråga olja på något sätt skall avta.
Även i de oljeproducerande länderna ser man idag en explosiv konsumtionsökning bla pga en ung och växande befolkning och en växande inhemsk ekonomi tack vare stigande exportinkomster som ett resultat av det ökande oljepriset. Staten i dessa betalar dessutom stora subventioner så att invånarna faktiskt betalar mycket låga inhemska priser på olja och bensin (dvs. helt tvärt om mot det vi gör i Sverige). Det är en av anledningarna till att högre priser inte minskar efterfrågan när de som växer mest och vars inkomster ökar mest är de som betalar minst för oljan. Försök har gjorts i visa länder som ex Indonesien, Nigeria och Iran att minska dessa subventioner med detta har visat sig skapa mycket stora social oro och politiska spänningar och frågan är om någon av dessa olje producerande länders regimer vågar eller klarar av att införa några förändringar.
Färsk data från the U.S. Department of Energy visar att mängden olja som skeppats från världens största olje producenter förra året föll med 2.5% trots en 57% ökning av priset under samma period. En trend som dessutom för innevarande år ser ut att hålla I sig.
Man kan sammanfatta detta genom att säga att samtidigt som oljeproduktionen nu nått sin topp för de flesta olje producerande länderna ökar nu deras inhemska efterfrågan explosivt. Den sammantagna effekten av detta bli kraftigt minskad export. I takt med att produktionen inte bara stagnerar utan även kommer att minska, reduceras dessa olje producenters möjligheter att exportera i framtiden än mer.
Om utvecklingen i framtiden fortsätter på samma sätt kan världens idag fem största exportörer, Saudiarabien, Ryssland, Förenade Arabemiraten, Norge och Iran (ca 50% av den totala nettoexporten i världen) falla till hälften runt 2016 och vara helt utraderad år 2031.
Det analytiker så här långt har lagt allt sitt fokus på när det gäller oljemarknaden är om man ev kan skönja någon mattning av efterfrågan vid ett högre oljepris och man har försökt att förstå hir högt oljepriset måste stiga innan man ser en rejäl knäck på totala efterfrågekurvan.
Men detta att studera efterfrågan börjar nu allt mer komma i skymundan för analytiker som mer och mer börjar att inse att ekonomernas tal om efterfrågan blir annat om/när tillgången inte endast tillfälligt minskar utan man ev kan se framför sig en ständigt minskande tillgång.
International Energy Agency (IEA) som är OECD ländernas organ för att analysera oljemarknaden och dess funktion presenterade i år den 12e November i London för första gången en rapport där man utförligt även studerat, fält för fält hur tillgångssidan av oljemarknaden ser ut. I korthet ser man nu att produktionen från de existerande oljefälten nu går ner i en alarmerande takt. Om inga investeringar skulle göras för att motverka dessa fälts nedgång ser man framför sig nu en årlig minskning motsvarande ca 9% per år. Även med stora investeringar minskar dock produktionen och man räknar med att lägsta intervallet för produktions nedgången då minst blir ca 6.4% per år.
Man säger vidare att även om efterfrågan på olja nu helt skulle ligga still ända fram till år 2030 så bara för att kompensera för bortfallet från existerande fält behövs ny produktion motsvarande FYRA nya Saudie Arabien inte bara hittas utan komma online i produktion.
Så nu är det not hög tid att konstatera att det inte är efterfrågenivån på olja som blir det avgörande framöver utan att vad som helt kommer att avgöra tillgången på olja blir hur mycket vi klarar att kompensera för den allt accelererande och snabba nedgången i existerande olje produktion.
I bakgrunden av denna problematik ligger det faktum att jorden som helhet har begränsade resurser och att antalet människor i världen nu växer explosivt. Idag är vi ca 6.7 miljarder (20% av befolkningen i i-länderna och 80% i utvecklingsländerna, 50% av alla jordens människor bor i städer) ca 2042 dvs. på bara lite drygt 40 år (räknat från år 2000 till 2042) ökar vi med ytterligare ca 3 miljarder människor så att vi då beräknas vara ca 9 miljarder människor på planeten. Eller knappt 9 ggr mer jmf med år 1900, nästan 9 ggr ökning på bara lite drygt 150 år!
Man skall inse att oljan under hela detta århundrade varit prissatt som en oändlig resurs vilket gör att oljan är billigare idag per liter än vilken annan vätska som helst (vatten, te, kaffe , Coca-Cola etc.). Folk reagerar när man betalar 14 kr litern för bensinen men betalar gladeligen 15 kr för en KOPP kaffe.
Vi har helt enkelt byggt upp ett samhälle, jordbruk och transportsystem som baserats på en fel prissatt råvara (oljan). Ett fat olja ca 159 liter motsvarar i sitt energi innehåll samma energi som 12 stycken vuxna karlar som arbetar hela arbetsdagar under ett år. Med dagens pris kostar ett sådant fat idag ca 480 kr. Jämför denna kostnad istället med att betala lön till 12 st. arbetare (300 kr/timme x 35 timmar/vecka x 40 veckor på ett år x 12 = 5.04 miljoner kr) under ett helt år och man ser med sådan billig olja varför det under senaste 100 åren knappt används manuell arbetskraft längre och varför mänskligheten utvecklats så enormt materiellt sett senaste 100 åren dvs. from när vi började använda olja. Vad gör vi då med en så fantastisk, billig men ändlig resurs – jo vi bränner upp den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar