torsdag 18 februari 2010

Tele 2-chefen får sparken

Det skall fan vara VD för ett börsbolag. Kraven höjs ständigt och tålamodet från ägare/styrelse när resultaten inte kommer in som beräknat samtidigt som allt fokus ligger på senaste kvartal på bekostnad av lånsiktighet, strategi och investeringar gör att allt förre klarar av jobbet under mer än kortare tid. I snitt satt en vd för några år sedan ca 7 år, idag är vi nere på en snitt tid för en VD på ca 3 år. Koponen fick ett och ett halvt år på sig.

"Harri Koponen, Tele 2:s koncernchef, avgår. Han lämnar bolaget med omedelbar verkan och kommer att få 18 månadslöner i avgångsvederlag. Enligt Tele 2:s styrelseordförande Vigo Carlund hade han inte de egenskaper som långsiktigt krävdes.

Koponen tillträdde som Tele 2:s vd i augusti 2008. Han fick sparken från Telia Sonera 2004 efter meningsskiljaktigheter om Telia Soneras tillväxtstrategier med dåvarande koncernchefen Anders Igel."

http://www.e24.se/business/it-och-telekom/tele-2-chefen-far-sparken_1872553.e24

De däremot som klarar sig är paradoxalt nog inte de som nödvändigtvis levererar bästa resultat eller tar de nödvändiga och tuffa besluten utan istället de som bygger nätverk, allianser och imperier. Att som VD sitta med i den egna styrelsen är i detta sammanhang ett absolut måste och ha förmågan att bygga lojalitet bland sina närmaste kollegor och överordnade blir det avgörande istället. Paradoxalt för att detta hänger allt som oftas inte ihop med maximal långsiktig ägarnytta.

Vi går mot en allt tydligare och uppenbar "Robinsonfiering" av näringslivet. Det blir nu allt tydligare för allt fler att så är fallet.

Här en kille som kan spelet utan och innan och som dessutom ser till att i processen även berika sig och skaffa sig en angenäm tillvaro på bästa sätt. Sådan ser näringslivets nya maktelits livsstil och värderingar ut. I en sådan värld är inte rakryggad, renhårigt finsk management hårdvaluta.

En jägare med dyra vanor
Sverker Martin-Löf som snart ska bli styrelseordförande i Industrivärden är något av den siste träpatronen. Han är känd som en skarp industrialist som emellanåt bryr sig mindre om aktieägarnas investeringar, men desto mer om sin privatekonomi och vällevnad. Mycket handlar om jakt, jaktstugor och privatplan.
http://www.e24.se/analys/en-jagare-med-dyra-vanor_1864009.e24

Inga kommentarer: