The Case for Oil

USA får idag ca 20 % av all sin elektricitet från 104 st. kärnkraft. Inga av dessa kärnkraftverk har byggts efter 1979. USA får alltså 20 % av sin elektricitet från kärnkraftverk som är minimum idag 30 år och i snitt ca 40 år gamla. Enligt den Amerikanska energi experten Dan Scotto har dessa anläggningar som i realiteten byggdes med utgångspunkten att de skulle hålla i 30 år därmed nått en punkt där dessa pga. ständiga underhålls arbeten, driftsstörningar osv. gradvis kommer att producera allt mindre el. Scotto anser det dessutom som högst troligt att man tom kommer att inom en 10 år period tvingas att ta några av dessa anläggningar ur drift.

Mest utsatta områden i USA för ev. kommande elektricitets störningar anser Scotto är nord östra samt syd östra delarna av landet. Det Scotto nu anser är viktigast för USA är att skapa incitament för el producenter att bygga nya kärnkraftverk. Detta stavas enligt samme man - högre elpris.

Redan idag är USA:s el system känsligt inte bara vad gäller el produktionen utan även vad gäller själva transmissionen. Flera incidenter ex har redan inträffat där ledningar skadats och som resultat har miljoner av amerikaner drabbats av timslånga elavbrott. Generellt är just USA:s el distribution ansatt av en kombination av gammal utrustning, hög utnyttjande grad, väder och vind. Ffa syd östra USA är drabbat av ex ständigt återkommande orkaner. Tillförlitligheten i systemet anser Scotto idag ligger runt 50% från att bara för lite drygt 5 år sedan ha legat på runt 75%. Avregleringen i USA av elmarknaden anser Scotto är orsaken, då detta i realiteten inneburit att industrin med detta fragmenterats markant.

Avregleringen i USA har i realiteten inneburit att el priset i landet senaste fem åren har gått upp redan ca 25% men Scotto anser att man från dagens nivåer kan förvänta sig en fördubbling av dagens elpris kommande fem år. Scotto ser en snitt ökning av amerikansk el efterfrågan kommande år på ca 1 till 1,5% årligen samtidigt som alltså allt fler av de gamla verken kommer att gradvis och i allt högre grad minska ner sin produktion pga. driftsstörningar, underhåll och service.

17 nya ansökningar om att bygga nya kärnkraftverk har lämnats in sedan ca mitten av 2007 samtidigt som industrin nu försöker att förlänga livslängden på existerande anläggningar till upp till 60 år.

USAs totala uran förbrukning ligger idag på ca 50 miljoner pounds årligen. Av detta producerar USA genom egen uran brytning ca 4 miljoner ponds resten dvs. 46 miljoner Pounds importeras från utlandet. Ca 90 % av all amerikans uran import kommer från Ryssland och man har sedan en tid ett mycket prismässigt förmånligt avtal det sk megatons to megawatts avtalet där Ryssarna konverterar gamla kärnvapens strids spetsar till uran för fredligt bruk. Programmet startades 1993 och beräknas att pågå till 2013 med ambitionen att till dess ha ”konverterat” ca 500 metric ton. Enbart detta avtal (det finns fler avtal med Ryssarna) beräknas idag stå för ca 50 % av det uran som används till de amerikanska kärnkraftverken. Vad som händer efter 2013 när detta avtal upphör är idag oklart. Men i korthet kan sägas att USA vill fortsätta medans Ryssland är skeptiska. Följande citat säger en del om läget:

”Rosatom, the government corporation that regulates the Russian nuclear complex, is on record saying that it has no intention of continuing to down blend HEU after 2013.”

Intressant dessutom att Ryssarna själva som idag är en av världens största uran exportörer tecknat avtal med en annan stor uran producent, Australien om framtida uran leverans. Man kan fråga sig om Ryssland avser att göra någon typ av ”corner” av uran världs marknaden eller om man helt enkelt ser framför sig ett så pass ökat inhemskt behov av uran att man tom kommer att behöva importera?

Så här uttryckte det Putin själv I samband med avtalets undertecknade:

” During the Sovietera, we built about 30 major reactors in nuclear power stations in Russia," Putin said. "In the coming 15-20 years we are planning to build about the same amount, and of course for these purposes we need this Australian uranium. As regards supplies to other countries, if such a need arises, our own resources will suffice."

Ryssarna kommer alltså febrilt dels att bygga egna reaktorer till vilka de har behov av att säkra sina uran leveranser samtidigt som landet dessutom bygger anläggningar I andra länder och till vilka man önskar kunna levererar uran även till dessa:

“At home, the Kremlin wants to raise the nuclear industry's share of electricity generation from the current 16 percent to 25 percent by 2030. Abroad, Russia aims to win contracts to construct and fuel a quarter of the new nuclear reactors being built around the world. But there's a problem. Moscow is short of the uranium needed to realize its plans. Australia, by contrast, has 40 percent of the world's known uranium reserves and is one of the world's largest exporters. But until now, it could not sell any of that uranium to Russia.

To date, Russia has discussed building nuclear power plants with China and India, as well as Egypt, Morocco, Namibia, and Vietnam. Moscow has agreements to supply nuclear fuel to 13 different countries and currently furnishes half of the uranium used in U.S. nuclear power plants, through an agreement with Washington that uses fuel from dismantled Russian nuclear weapons.”

Sammantaget ger detta en bild där det måste ses som orealistiskt att USA kan räkna med framtida tilldelning av Ryskt uran i alla fall i några större mängder eller till dagens låga pris nivåer.

För att ytterligare komplicera bilden för USA så har ett annat land, Kanada som idag är en stor uran exportör tvingats se världens största outvecklade uran gruva – Cigar lake – pga. av en olycka tvingas stänga ned alla produktions planer till ca 2011. Dock för någon månad sedan kom följande press meddelande från Cameco som äger gruvan:

"We no longer anticipate production in 2011 and are assessing the impact of the August 2008 inflow on the planned production date and capital cost estimate. We will provide new estimates, after the mine has been dewatered, the condition of the underground has been evaluated, and the resulting information has been incorporated in a new mining plan."

För att sätta in det i perspektiv är det jämförbart med att 8.4 miljon fat olja skulle försvinna från marknaden per dag. Det motsvarar vad Saudiarabien producerar.

“The mine was forecast to produce 18 million pounds of uranium per year at full production, equivalent to more than 10% of global uranium demand and more than 16% of 2005 global uranium production. By 2011, 40% to 50% of new production was slated to come from Cigar Lake.”

Givet att detta nu är en av många förseningar och att man nu denna gång inte ens kommer med antagande om när produktionen kan sätta igång igen så är en högst rimlig fråga om man nu inte måste räkna bort Cigar Lake för överskådlig framtid?

Utmaningarna relaterat till att bygga ny kapacitet i alla led relaterat till kärnkraftsproduktion är betydande. Tillstånds förfaranden, miljöhänsyn och komplexiteten inte minst tekniskt gör att det tar lång tid att ex bygga nya reaktorer från ax till limpa mellan ca 10-15 år, och att starta ny uran brytning. Det finns utmaningar i alla led. Ett konkret exempel är det faktum att man idag i USA har några gruvor färdiga för uran produktion där alla relevanta tillstånd nu är på plats men där operatören väljer att inte starta produktion då man för att få acceptabelt marknadspris inte bara säljer själva uran malmen utan bästa pris erhålls efter förädling dvs sk yellow cake. Det senare fås efter det att malmen processats i en sk kvarn. Idag finns ingen sådan kvarn kapacitet tillgänglig enligt acceptabla kommersiella villkor och med detta blir således denne operatör tvungen att på egen hand bygga en egen kvarn. Man hoppas att alla tillstånd för att kunna påbörja konstruktionen kan vara klara under andra kvartalet 2012. Själva byggnationen beräknas sedan ta lite drygt ett år. I bästa fall således beräknas detta uran kunna komma ut på marknaden först mitten av 2013.

Sammantaget ger detta en bild av komplexiteten relaterat till att snabbt få fram tillräcklig kapacitet.

Så följdfråga blir hur USA skall kunna säkra sin framtida el försörjning givet alla dessa utmaningar? Lägg till detta det faktum att USA idag till ca 50 % får sin el genererad från stenkol och om nye presidenten Obama nu menar allvar med att minska koldioxid utsläppen kan förvänta oss politiska beslut i syfte att minska ned och fördyra amerikansk stenkols genererad el.
I en analys genomförd av Svenske forskaren Mikael Höök samt Kjell Aleklett, publicerad helt nyligen i International Journal of Coal Geology, framgår att USAs kol produktion ser ut att komma att nå sin topp om redan ca 20 år om inte massiva investeringar initieras och nödvändiga politiska beslut tas om att även börja bryta kolreserverna i de unika naturreservaten i Montana.

USA har dessutom idag en känt problem i det faktum att landet importerar ca 70% av all den olja landet konsumerar.

Problematiken relaterat till sk Peak Oil (PO) är eg inte alls kontroversiell. Många regioner har redan peakat och USA är ett av dessa som 1974 nådde sin oljeproduktions topp för att sedan i stadig takt inte bara inte kunnat ökas därefter utan för varje år som gått i stället minskat.
USA importerar idag mycket olja idag från grannen Mexico (idag importerar USA tredjen mest från Mexico) men Mexico som nu ser ut att gå från att vara en netto olje exportör till att istället bli en netto olje importör redan ca slutet av 2011. Detta då det gigantiska Mexicanska oljefältet, en gång i tiden världens 3e största olje fält, Cantarell nu inte bara sinar utan sinar i mycket aggressiv takt samtidigt som Mexicos inhemska konsumtion av olja ökar år från år. Med detta i kombination blir konsekvensen att landets olje export nu minskar dramatiskt (den sk Export Land Modell utvecklad av analytikern Jeffry Brown).

För USA:s vidkommande är det allvarligt när närmast grannen på detta sätt och så snabbt tvingas att sluta expotera sin olja men allvarigare blir problemet när samtidigt även exporten pga av produktions relaterade problem nu minskar från ytterligare en annan av USAs stora olje exportörer, Venezuela.

Detta är ett kombinerat bortfall som nu USA snabbt måste ersätta med olje import från andra länder, längre bort.

Man kan således konstatera att energi utmaningen för USA:s framtida energi försörjning är formidabel.

Dels måste åtgärder vidtas för att försöka fasa över nuvarande olje baserade transporterna till alternativa energikällor och dels måste man uppgradera sin nuvarande el infrastruktur och investera i ny kapacitet samtidigt som även utnyttjandet av stenkol för el produktion av politiska skäl kommer att regleras.

De geopolitiska utmaningarna relaterat till att säkerställa tillgången av fossil energi såväl som uran kommer att vara betydande.

Återstår då en utbyggnad av en kombination av ny förnyelsebar teknologi, kanske ffa vind kraftverk och solcells baserat, en total modernisering och utbyggnad av hela USA:s el distributions nät samt utbyggnad av kärnkraften. Frågan är bara hur lång tid detta kan förväntas ta och sedan till vilken kostnad? Ytterligare ett krav naturligtvis är att säkerställa den finansiella marknadens funktion på ett sätt som säkerställer och möjliggör effektivt allokering och fördelning av nödvändigt resurser på ett optimalt sätt. I tillägg till detta relevant prisbildnings mekanismer relaterat till olja, stenkol och uran för att möjliggöra för alternativen att komma fram.

Idag och givet oljepriset kraftiga nedgång minskar dessutom investeringarna i konventionella olje projekt. OPEC fördröjer nu 35 projekt till efter 2013 av 150 planerade och Kanadensisk oljesand (mining) enligt senaste analys från merryl Lynch visar att kräver ett oljepris på $80/fat för att vara lönsam.

Lägg till detta faktum även sedan att PO problematiken nu inte bara ser allt mer hotande ut utan även att mer konkret. USA peakade som sagt redan 1974 men nu i rask takt kommer fler stora olje aktörer att stå inför samma dilemma.

Redan ca 2014-2016 beräknas dagens fem största netto olje exportörer (Saudie Arabien, Förenade Arab Amiraten, Iran, Norge och Ryssland) som idag tillsammans står för ca 50% av all världens olje export ha minskat sin olje export med 50% allt enligt samma principer som nu gäller för Mexico dvs minskande produktion från existerande fält i kombination med en allt större inhemsk konsumtion enligt den sk export land modell principen. Stanna till ett tag och inse att det bara är max 10 år tills dessa att vi ser detta hända.

Ca 2031 beräknas samtliga dessa inte längre kunna exportera någon olja alls. Det är bara ca 20 år dit!

Klarar USA och världen en total omställning av sitt energisystem inom dessa ramar och om man i tillägg till olje problematiken även kan tänkas har perioder med utmaningar relaterat till kärnkrafts produktion tillgång på uran så väl som för fossila bränslen?

Märk väl, denna problematik är naturligtvis relevant för resten av världen. Kina som idag får ca 80% av sina total energibehov från stenkol samtidigt som de idag inte bara har världens största bilmarknad med nu ca en miljon bilar sålda per månad och nu beräknas att öka enligt senaste analyser om några decennier till ofattbara ca 5 miljoner bilar sålda per månad kommer att behöva allt mer energi och råvaror för att nå till de 8% åriga ökningarna av BNP som fastslagits av det kommunistiska partiet, en strategi som innebär att Kinas BNP kommer att mer än fördubblas vart 10 år.

Men även Kina går nu mot en utveckling som kommer att innebära en allt högre grad av beroende av energi utanför landets egna gränser:

Over 70% of China’s domestic oil production is obtained from nine giant oilfields. Understanding the behaviour of these fields is essential to both domestic oil production and future Chinese oil imports. This study utilizes decline curves and depletion rate analysis to create some future production outlooks for the Chinese giants. Based on our study, we can only conclude that China’s future domestic oil production faces a significant challenge caused by maturing and declining giant fields. Evidence also indicates that the extensive use of water flooding and enhanced oil recovery methods may be masking increasing scarcity and may result in even steeper future decline rates than the ones currently being seen. Our results suggest that a considerable drop in oil production from the Chinese giants can be expected over the next decades.
http://www.tsl.uu.se/uhdsg/Publications/China_GOF.pdf

Ca 70% av Kinas totala energi produktion är baserat på kol och ca 80% av landets el produktion kommer från samma källa. Drygt 20% idag av Kinas energiproduktion kan härledas från olja, vattenkraften bara står för 6% och kärnkraften för knappt 1%.

Kina idag är världens största kol producent (40% av allt värdens kol produceras i Kina) såväl som konsument och den inhemska konsumtionen ser nu ut att inom kommande 10 års period dubbleras från nuvarande nivåer.

Kinas kol gruvor är små, många och högst ineffektiva. I snitt producerar en Kinesisk kol gruve arbetare ca 289 ton kol att jämföras med i USA där motsvarande siffra ligger på ca 12.000 ton. Man har frekventa olyckor och ett allvarligt problem utgörs av okontrollerade underjordiska bränder i gruvorna. Man beräknar att dessa bränder kan förbruka så mycket som 10% av hela nationens årliga produktion.

De representerar även ett gigantiskt miljöproblem då beräknas släppa ut ca 360 miljoner ton utsläpp eller lika mycket som hela USAs bilflotta på ett år. Mellan 5.000 och 6.000 kinesiska arbetare dör varje år i olyckor i kolgruvor.
Runt hundra tusen kineser dör av stenkolslunga och problem direkt relaterade till tidigare arbeten med kolbrytning.

Varje vecka startas i snitt två nya kolkraftverk i landet och man räknar med att Kina varje år ökar sitt el användande motsvarande ett helt Storbritannien.

Under perioden 2005 till 2007 fördubblades Kinas kol import och för första gången 2007 i januari tvingades Kina importera mer kol än det exporterade och blev med detta en netto importör av kol. Det finns fler orsaker till att Kina tvingas att importerar kol, allt ifrån att man har en ineffektiv och kostsam distribution och transport av kolet som oftast måste transporteras stora sträckor från landets norra regioner till de växande kust regionerna, att de faktiskt kan vara billigare för Kinesiska el producenter att köpa importerat kol än från inhemska producenter.

Givet att Kinas energiproduktion, för att möjliggöra den för det kommunisktiks partiet så livs avgörande tillväxten på vilken landets social stabilitet i grunden baseras på, skall tredubblas fram till 2020 så inser man att kol användandet i landet i absoluta tal måste ökas och ökas betydligt mer framöver.

Ett sätt att försöka öka sin el produktion är genom en nu mycket aggressiv utbyggnad av Kinas kärnkraft där det är beräknat att landet inom bara lite drygt 10 år nu skall öka sin kärnkraftsproducerade el 8 ggr från dagens nivåer. Vilket i sin tur innebär att landet måste bygga ca 100 nya reaktorer under kommande decennium. Trots detta så kommer även efter denna massiva utbyggnad Kinas kärnkraftsel bara motsvara ca 5% av landets sammantagna elproduktion 2020.

En annan energikälla för Kina är vattenkraft. Vattenkraften utgör idag ca 6% av landets totala energiproduktion och man har senare år gjort massiva satsningar även här. Mest kända exemplet är kanske utbyggnaden av den gigantiska dammen i Yangtsefloden där det beräknas att totalt mellan ca 4-5 miljoner människor pga detta måste flyttas på fram till 2020. Man är just i färd med att runt om i landet bygga ca 750 vattenkraftverk runt om i landet.

Ett problem här i framtiden kan utgöras av försämrad vatten tillgång. Glaciärer har krympt, särskilt på den Tibetanska högplatån (med över 20 %), som utgör den viktigaste källan till flera stora floder i Kina och Sydostasien och därmed hotar vattentillgången för två miljarder människor.

Hur mycket kol har Kina och hur länge kommer landets kol att räcka? Enligt Tyska Energy Watch Group anser det som högst troligt att Kina kommer att på sin produktions topp för kol ca 2015. Man anser vidare att landet efter 2020 kommer att se sin kolproduktion drastiskt gå ned.

I rapporten sägs följande flera gånger: "either the reported coal reserves are highly unreliable and much larger in reality than reported, or the Chinese coal production will reach its peak very soon and start to decline rapidly."

Ett av problemen EWG nämner är att Kinas tillgångar av högkvalitets kol troligen redan är på upphällningen vilket i sin tur kommer att öka kostnaderna då mer kol av sämre kvalitet nu måste brytas och transporteras för att få samma totala energi innehåll som tidigare.

I år är det 50 år sedan man hittade det Kinesiska oljefältet Daqing. Detta är idag Kinas största oljefält och dessutom ett av världens 20 största oljefält. Det finns olika uppgifter om fältets storlek och enligt publicerade uppgifter rör det sig om 13till 18 miljarder fat olja. Produktionen började 1962 och efter ca 40 års platåproduktion har nu produktionen minskat med 3 procent om året. Just nu är produktionen ungefär 75 procent av maxproduktionen. Som erfarenheterna nu så brutalt visat för ett av värdens verkliga gigant oljefält Cantarel i Mexico, när dessa väl börjar att minska sin produktion kan det i vissa fall gå mycket snabbt utför. Givet att det handlar om stor produktion blir konsekvensen av detta för ett land betydande. Med detta kan man dra slutsatsen att Kina som ca 2010 beräknas importera drygt 45% av all den olja landet konsumerar kommer att tvingas öka sin import än mer. Om ökningen sker i samma takt som under senare år kommer Kinas importbehov i absoluta tal att ha dubblerats kommande 10 år period jämför med dagens nivå.

Så given denna prognos för landets olje konsumtion är det logiskt att Kina nu definierar en ambition för att konvertera dagens oljebaserade transporter till en elbaserad infrastruktur. I alla fall ser det ut så vid en första anblick.

Men givet det vi nu vet om Kinas nuvarande el produktion kanske det inte är lika självklart? Givet Kinas redan idag ohyggligt stora beroende av kol för sin elproduktion, givet att Kolet kan börja att sina betydligt snabbare än vad vissa analyser tidigare har indikerat hur skall eg denna ekvation då kunna gå ihop?

Med Kinas ambition nu att bli världsledande på elbilar riskerar man inte bara att i Kina hamna i en situation där man istället för ett ökat oljeberoende hamnar i ett än mer ökat beroende av kol. Det är som vi sett ovan inte en särdeles bra trade off på sikt. Det man vunnit i form av minskat oljeberoende har då med råge uppvägts av ytterligare beroende av kolbaserad el.

För oss i Sverige och givet att vi idag prissätter vår el på marginalen baserat på den dyraste elen vi kan importera (dvs kol el) så kommer detta att innebära dramatiskt höjda elpriser i en snar framtid. I somras 08 såg vi en försmak av detta när Kina ökade sin import av kol under sommarmånaderna och av den anledningen kunde vi då notera ett elpris på över kronan.

Så om vi i Sverige nu inte avreglerar vår elmarknad, släpper fram privata produktions alternativ och ny teknik, släpper de naiva antagandena som baseras på att vi löser våra energiproblem i Sverige genom ökad grad av internationalisering och anslutning till kontinenten kommer denna så här långt temporära effekten av dramatiska elprishöjningar att permanentas.

Kinas agerar idag med en aggressiva uppköpspolitik på världsmarknaden av allt vad råvaror och energi heter. I dagarna tecknade ex Kina ett historiskt stort avtal med ett Australiensiskt bolag om leverans av stenkol.
Kineserna köper 30 miljoner ton kol om året i 20 år!
http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3Fstat%3D0%26ArticleID%3D2010%5c02%5c06%5c369941%26SectionId%3DEttan%26menusection%3DStartsidan%3BHuvudnyheter%26o%3Dsp4


Men även andra regionen är Kina ökar sin oljekonsumtion idag allt medans efterfrågan relaterat till OECD länderna stagnerat och tom minskar. De olje producerande länderna dvs arabländerna i mellanöstern tillsammans med oljeländerna Mexico och Ryssland utgör idag världens näst största olje konsumtions marknad. Idag mer än 2 ggr så stor som tex än hela Kinas oljeefterfrågan.

Betänk även Sverige som idag får sin olja i första hand från Norge respektive Ryssland hur situationen kan tänkas se ut om bara lite drygt 10 år samtidigt som vi prissätter all vår el på marginalen baserat på dyraste importerade stenkol elen.

Givet den pågående finansiella oron, givet de förseningar relaterat till ny produktion av konventionell olja och givet de problem marknaden idag har att allokera tillräckliga finansiella medel till nya förnyelsebara teknik projekt kan man konstatera att denna finansiella kris ur ett strikt amerikanskt framtida energi perspektiv inte kunnat inträffa vid ett mer olämpligt tillfälle än just idag.

Men som sagt detta är en problematik relevant idag för hela världen.

Jeff Rubin, the former Chief Economist of CIBC World Markets and the author of Why Your World Is About To Get A Whole Lot Smaller built his reputation as one of Canada's top economists based on a number of successful predictions including the housing bust of the early 90s and the rise of oil prices. In his recent book, Mr. Rubin predicts $225 per barrel oil by 2012 and with it the end of globalization, a movement towards local sourcing and a need for massive scaling up of energy efficiency.
http://www.youtube.com/watch?v=wYuLjGQQ-jg&feature=player_embedded#


Om den Kanadensiska oljesanden

Att Kanadensisk oljesand kommer att bli än mer i ropet framledes anser jag var klart som korvspad. Var kan investerare placera sina oljeinvesteringar i världen givet att redan idag ca 90% av alla oljetillgångar redan är nationaliserade eller står under kontroll av nationella bolag?
I de flesta länder som fortfarande har intresse av att låta privata ägarintressen investera i sina oljetillgångar är det i många fall en tidsfråga bara när även dessa kan komma att nationaliseras, regleras osv. Ingen bra sitts att sitta med ett över natten nationaliserat innehav tycker nog många och ser sig istället om efter alternativ. Senaste exemplet på turbulens av denna art hittar vi i norra Irak närmare bestämt i Kurdistan, ingen nämnd ingen glömd.

Lägg sedan till detta att Kanada gränsar till världens största olje konsument (USA) att USAs andra granne i söder (Mexico) som idag USA får tredjen mest olja ifrån redan om några år beräknas att gå från att vara nettoexportör till att bli netto IMPORTÖR, att Venezuela som idag är USAs 5e största olje exportör med Chavez i spetsen lägger alla klutar till att sälja så lite det bara är möjligt möjligt till USA och istället binder upp leveransavtal med Kina, att det i Nigeria ett annat oljeland som USA får sin olja från utbrutit ett veritabelt inbördeskrig om olja där rebellerna hotar/kidnappar/dödar all personal arbetandes för utländska oljebolag så säger det sig självt att för USA:s del återstår snart bara Kanada.

Problemet för USA, de stora privata oljebolagen, alla privata investerare är att man inte kommer att vara ensam om denna insikt.

Kanada med sina massiva oljereserver i kombination med sin legala rättsapparat, med allt vad detta innebär av respekt för privat äganderätt, utgör här ett mycket lysande undantag. Tids nog kommer kanske nog även ändras här så att energi tillgångar också i Kanada anses som nationell strategisk egendom. Men riktigt där är vi ännu inte och klart att när väl detta händer kommer Kanada att utgöra ett av de absolut sista länderna som gör det.

Räkna med att de stora oljebolagen, privata såväl som nationella, i än högre grad kommer att inse detta faktum i takt med deras desperata försök att hålla någorlunda i kontroll sina ständigt och framöver allt eskalerande minskning av sina egna olje reserver.

Kina damsuger den internationella oljemarknaden
Med tanke på Kinas gigantiska behov av olja i framtiden kommer vi att få se fler affärer där utvinnigsrättigheter byter flagg. Kina damsuger nu den internationella marknaden och frågan är om det finns någon övre gräns på prislappen.
http://aleklett.wordpress.com/2009/09/30/kina-damsuger-den-internationella-oljemarknaden/