Allt medans Svenska politiker dvs företrädelsevis de av våra företrädare som inte lyckades att locka väljare i senaste valet tjatar vidare om vikten av solidaritet och som ett led i detta nu strävar efter att se till att SD inflytande i vår parlamentariska system helt elemineras så arbetar de företag verksamma i vårt land ihärdigt på att rationalisera och effektivisera sina verksamheter. Detta gör de ffa genom att flytta all tillverkning till de lander där man kan procucera samma sak men till 75-80% lägre lönekostnad. I många fall sammafaller detta dessutom med att man flyttar tillverkingen till de länder där den verkliga, accelererande och största markanadstillväxten och potentialen finns.
Nedan kan vi läsa om Norska REC som nu väljer att lägga ned sin produktion i Arvika och med detta så förlorar 300 människor sina jobb. Det som inte nämns i artikeln är att Norska REC samtidigt nu planerar att expanderar inte minst med ny produktions kapacitet i Asien.
Så företagen visar solidaritet genom att skapa arbetstillfällen i utlandet och lägga ned sina verksamheter i Sverige. Svenska politiker visar solidaritet samtidigt genom att ta hit människor utan utbildning, kompetens för att konkurrera om allt färre job. Visst röstunderlaget för de röda ökar på detta sätt men man frågar sig - vad skall vi i sverige leva av och är det inte osolidarisk att bara vissa kan komma hit och inte alla? Är inte vi osolidariska mod de som inte kan ta sig hit?
Det har alltid i vår historia varit så att invandrare sökt sig till vårt land. Det gemensamma för alla dessa har varit att de genom att besitta speciella kunskaper och färdigheter har kunnat lyckas att etablera sig i vårt samhälle. Det har nästan uteslutande i vår historia handlat om att de som invandrat haft kompetenser som efterfrågats i vårt land. Idag och sedan några decennier tillbaka är det inte längre så. istället kommer invandrare inte bara till vårt land utan hela Europa som inte har några färdigheter eller kunskaper som efterfrågas av de som redan bor här. Istället saknar de relevant utbildning och har i realiteten inga som helst möjlighetar att integtreras i vår ekonomi och samhälle. Det är en invadring som helt saknar grund för att kunna sluta lyckligt, vare sig för de som invandrar eller för det Europeiska land dit invandringen sker. Iställer manifesterar sig detta genom utökad och allt mer accelererande segregation och social motsättningar och spänningar.
Kanske det kan vara dags att omformulera begreppet solidaritet?
http://di.se/Artiklar/2010/9/22/215557/300-far-ga-i-Arvika/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar