Funderingar kring socialdemokratisk val strategi - eller avsaknaden av sådan?

Det är något med Mona Sahlin som skrämmer bort traditionella socialdemokratiska väljare. Tendensen har varit klar, socialdemokraterna har ökat lite under perioder men så fort Mona kommit ut och deltagit i debatten har siffrorna för partiet sjunkit. Nästan lite parodiskt tydligt har det varit att följa detta under hennes tid som företrädare för Socialdemokratin. Eg det enda som borgarna har behövt göra har varit att försöka locka ut Mona att göra uttalanden så har de alltid borgarna garanterat kunna tjäna på detta.

Hennes företrädare Göran Persson är visserligen en gigant inom svensk politik givet den heroiska insats av episk betydelse han gjorde som finansminister genom att sanera vår ekonomi i grunden i ett synnerligen för landet prekärt ekonomisk läge och genom att återskapa inte bara vår egen tro på vår ekonomi utan även skapade ett genuint förtroende för sverige och vår egen förmåga att klara ut situationen i vår omvärld. En sådan heroisk isatts gör man inte genom att vela, vara otydlig eller ha några som helst känslor eller sentimentalitet för de som ev åtgärder drabbar. Detta klarade Persson galant. Men som statsminister var han inte framgångsrik inte i så motto i alla fall att han i något avseende lyckades som ledare för partiet öka antalet personer som röstade på Sossarna. Istället var det faktiskt så att med Persson i rodret så minskade partiets storlek konstant år för år.

Nu har Mona kanske inte direkt varit lyckosam i sin valrörelse och då i sin desperation väljer partiet att ta in även Persson på barrikaderna i elfte timmen, allt med förhoppning att detta skall kunna stärka socialdemokratins möjligheter att vinna valet. Mona och Persson associerar i alla fall jag med hund och katt. Men vad gör man inte när argumenten tryter och det verkar gått sirap i systemet? Jo man tar desperat till alla till buds stående medel allt i förhoppningen att akademiska kvionnor i storstäder skall rösta på Mona och äldre betongsossar på Göran. Frågan är dels om detta räcker och hur förvirrat en sådan strategi komkmer att bli? För det är ju liksom inte riktigt samma målgrupp och själv undrar jag om inte största faran blir att akademiska kvinnor i det offentligas tjänst kommer att skrämmas bort av Göran i samma utstrräckning som Mona bevisligen skrämmer bort manliga betongsossar. Intressant blir det i alla fall att följa allt detta.