Minstingen i familjen är en riktig liten sladdis. Hans födelsedag är eg mitten av sommaren men eftersom vi då till större delen befann oss i utlandet har vi ännu inte lyckats att få till hans födelsekalas.. förrän idag. 13 st sjövilda smågrabbar i vårt, visserligen stora men ändå av fysiken begränsade (det finns väggar) hem. Jag menar 13 grabbar har liksom stora krav på spring yror och det var därför med viss bävan vi noterade att denna dag vi skickat ut inbjudan till verkade att bli en regnig dag. Kan man ha grabbar utomhus på gräsmattas och i det fria så underlättar det, var vår tanke. Men med regn och åter regn så sent som i går och större delen av föregående vecka och med fem dygns prognoser som talade om skurar så såg detta onekligen ut att kunna bli ett riskfyllt projekt. Vad gör man då? Ställer in och avvaktar bättre tillfälle eller vad? Tja, jag började helt enkelt och simpelt att tacka för det fina väder vi skulle få idag. Detta gjorde jag sedan några dagar tillbaka och i synnerhet under de av regn tyngda dagarna i veckan vi haft.
Idag var en av de soligaste dagarna vi haft, riktigt varmt och nästan inga moln. Ungarna var utomhus större delen av kalaset och det gick så bra nu ett kalas kan gå givet att det arrangeras av överåriga och av minstingens betydligt äldre store bröder ansedda som fullständigt mossiga och senila föräldrar (är ungarna vildare idag än förr - eller är det bara jag som börjar bli gammal och ljudkänslig?).
Var denna lyckan med vädret bara en lycklig omständighet och bara ett sammanträffande? Antagligen. Jag väljer dock att tacka för denna underbara dag och allt det kul vi fick ha tillsammans. Jag tackar även för det materiella överskott vi fått och att vi har möjligheten att stödja varandra i vårt ständiga arbeta att bli bättre människor så att vi alla kan hjälpas åt att sprida ett ljus över världen. Det behövs när man betänker att definitionen av att vara människa är att vara ofullkomlig. Om vi vore fullkomliga skulle vi vara gudar och leva i paradiset. Vi är inte där ännu... men med lite andlig förkovran kan vi nog komma en bit på väg.
Kajsa har här ett hörvärt inlägg som tangerar detta ämne:
Mind over matter - Intentionens kraft
http://ettnyttparadigm.blogspot.com/2009/09/mind-over-matter-intentionens-kraft.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar