Norrmännen har utveckalt en helt egen gengre av komedi som de valt att kalla "Nobels Fredspris". För nu precis ett år sedan släpptes bomben att USAs då nytillträdde president hade begåvats med priset. Anmärkningsvär då han för att ha kunna ha fått priset måste ha nominerats ca 14 dagar efter sitt tillträde. Vilka gigantiska fredsinitiativ hde denne president lyckats utföra på dessa få dagar och som kunna motivera denna utmärkelse?
Svaret är naturligtvis inga. Istället är det tvärt om så att Obama nu dessutom eskalerat konflikten i Afganistan/Pakistan med mer trupp.
Förresten är det inte totalt och komplett löjeväckande det faktum att fortfarande efter det att USA med sin militära närvaro i dessa länder ännu inte kunnat spåra upp och eleminera de terroriser de anser hotar världen. En samling bondlurkar som gömmer sig i grottor i fattiga tredjevärdenländer lyckat stå emot alla USAs försök att hitta och besegra dom.
Istället så skickar dessa bondlurkar nu ut ett gäng nya terroroster som nu uppges hota Europa. Det är nog så löjeväckande att det nu från detta USAs allierade Pakistan, ett land som fö USA funnits representerat i under decennier nu, i alla fall har tillräcklig underättelse information att kunna meddela att attentat är på väg. Ännu mer parodiosk när media dessutom går ut och meddelar att aattentaten "godkänts" av Bin Laden himn self. Nu nästa 10 år efter 9/11 har Bin Landen inte bara lyckats hålla sig gömd utan och om man skall tro dessa sk "nyheter" även i oförminskad styrka fortsätter sin verksamhet.
Säkert är det att attentat i Europa och USA för den delen kommer, säkert är det att USA med sitt agerande skapar terrorism men terroristerna som nu i väst kommer att utföra attentaten är i realiteten västvärldens underrättelsetjänster.
Det börjar nu att koka ihop till en verklig soppa. I det här läget när dessutom USA hotar Kina om valutakrig då man uppenbart inte längre kan klara sina ofantliga skuldberg utan nu på något sätt måste sänka sin valuta så kommer Norrmännen väl timat ut med nyheten att en Kinsesisk dissident nu tilldelats Nobels Fredspris.
Fan Norrmännen ville ha självständighet och låt dom ha det. Men att de på det här sättet så flagrant sitter i klorna på den styrande Anglosaxiska bankeliten gör att Nobel som stiftelse riskerar att tappa all lyster för all framtid. Vem vill nu associeras i ngn form till denna clown cirkus?
Som om inte detta räckte så går nu Soros, även detta en Anglosaxist bank företrädare av rang, ut och pekar med hela handen på Kina och lägger all skuld där för något som jag i min enfald trodde hade sin grund i överbelåning utan vett och sans i USA. På samma sätt aötså sp, ham ,itt inmdr brinnande Greklands kris lyckades peka med hela handen på Tyskland och samtidgt fullständigt ignorera Goldman Sachs mycket, för att säga det lindrigt, supersuspekta finansiella trixande.
Många pekar ni i viss riktning men titta då istället åt andra hållet. I alla fall om du är intresserad av att inte helt bli borttrollad i det som nu rullar upp framför mitt framför våra ögon.
Skall bli intressant att se vem som bankir eliten via Svenmska Riksbanken utser till sin kandidat via vårt svenska skämt det sk Nobels Ekonomipris. Enligt spelbolagen blir det någon av antingen Richard Thaler eller Robert Shiller.
Tänk om Talibanerna skulle lyckas att spänga FED i luften? Det vore ett attentatsmål värt namnet. Istället kommer det natuligtvis bli oskyldiga och skyddslösa civila i storstäder som får ta smällen. Så skapar man mest möjliga panik nämligen näst försstås att skicka ut bullentiner som att nu kommer terroristerna igen.
Och hur skall man nu efter alla dessa löjeväckande Nobel initiativ kunna återskapa prisets forna glans? Enkelt. Först ta hem priset från Norge och lägg ned detta helt och fullständigt tillsammans och samtidigt med Svenska Riksbanks priset, förlåt Nobels Ekonomi pris.
Nobels fredspris till Liu Xiaobo
http://www.tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1850654
Obama Peace Prize win has some Americans asking why
http://www.reuters.com/article/idUKTRE5983AM20091009
Ceteris Paribus
http://intheendwerealldebt.blogspot.com/2008/12/ceteris-paribus.html
ODDS PÅ NOBELPRISET I EKONOMI
http://www.presskontakt.se/pressreleaser/visa/pressrelease/288276/odds-pa-nobelpriset/73897475-F023-A563-7FA2-AE5AF2D35338
Bankfällan
http://intheendwerealldebt.blogspot.com/2009/04/bankfallan.html
Och här hela Soros lilla inlägg:
China must fix the global currency crisis
George Soros
Financial Times October 8, 2010
I share the growing concern about the misalignment of currencies. Brazil's finance minister speaks of a latent currency war, and he is not far off the mark. It is in the currency markets where different economic policies and different economic and political systems interact and clash.
The prevailing exchange rate system is lopsided. China has essentially pegged its currency to the dollar while most other currencies fluctuate more or less freely. China has a two-tier system in which the capital account is strictly controlled; most other currencies don't distinguish between current and capital accounts. This makes the Chinese currency chronically undervalued and assures China of a persistent large trade surplus.
Most importantly, this arrangement allows the Chinese government to skim off a significant slice from the value of Chinese exports without interfering with the incentives that make people work so hard and make their labor so productive. It has the same effect as taxation but it works much better.
This has been the secret of China's success. It gives China the upper hand in its dealings with other countries because the government has discretion over the use of the surplus. And it protected China from the financial crisis, which shook the developed world to its core. For China the crisis was an extraneous event that was experienced mainly as a temporary decline in exports.
It is no exaggeration to say that since the financial crisis, China has been in the driver's seat. Its currency moves have had a decisive influence on exchange rates. Earlier this year when the euro got into trouble, China adopted a wait-and-see policy. Its absence as a buyer contributed to the euro's decline. When the euro hit 120 against the dollar China stepped in to preserve the euro as an international currency. Chinese buying reversed the euro's decline.
More recently, when Congressional legislation against Chinese currency manipulation emerged as a real threat, China allowed its currency to appreciate against the dollar by a couple of percentage points. Yet the rise in the euro, yen and other currencies compensated for the fall in the dollar, preserving China's advantage.
China's dominant position is now endangered by both external and internal factors. The impending global slowdown has intensified protectionist pressures. Countries such as Japan, Korea and Brazil are intervening unilaterally in currency markets.
If they started imitating China by imposing restrictions on capital transfers, China would lose some of its current advantages. Moreover, global currency markets would be disrupted and the global economy would deteriorate.
Internally, consumption as a percentage of GDP has fallen from an already low 46 per cent in 2000 to 35.6 per cent in 2009, as China expert Michael Pettis has shown. Additional investments in capital goods offer very low returns. From now on, consumption must grow much faster than GDP.
Thus both internal and external considerations cry out for allowing the renminbi to appreciate. But currency adjustments must be part of an internationally coordinated plan to reduce global imbalances.
The imbalances in the US are the mirror image of China. China is threatened by inflation, the US by deflation. At nearly 70 per cent of GDP, consumption in the US is too high. The US needs fiscal stimulus enhancing competitiveness rather than quantitative easing that puts upward pressure on all currencies other than the renminbi.
The US also needs the renminbi to rise in order to reduce the trade deficit and alleviate the burden of accumulated debt. China, in turn, could accept a higher renminbi and a lower overall growth rate as long as the share of consumption is rising and the improvement in living standards continues.
The public in China would be satisfied, only exporters would suffer and the currency surplus accruing to the Chinese government would diminish. A large rise would be disastrous, as Premier Wen says, but 10 percent a year should be tolerable.
Since the Chinese government is the direct beneficiary of the currency surplus, it would need to have remarkable foresight to accept this diminution in its power and recognize the advantages of coordinating its economic policies with the rest of the world. It needs to recognize that China cannot continue rising without paying more attention to the interests of its trading partners.
Only China is in a position to initiate a process of international cooperation because it can offer the enticement of renminbi appreciation. China has already developed an elaborate mechanism for consensus building at home. Now it must go a step further and engage in consensus building internationally. This would be rewarded by the rest of the world accepting the rise of China.
Whether it realises it or not, China has emerged as a leader of the world. If it fails to live up to the responsibilities of leadership, the global currency system is liable to break down and take the global economy with it. Either way, the Chinese trade surplus is bound to shrink but it would be much better for China if that happened as a result of rising living standards rather than a global economic decline.
The chances of a positive outcome are not good, yet we must strive for it because in the absence of international cooperation the world is heading for a period of great turbulence and disruptions.
The writer is chairman of Soros Fund Management LLC
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar