måndag 29 oktober 2012

Deflation, austerity and money printing


Allt sedan 70 talets ekonomiska kris har totala skuldbördan i ekonomin ökat. Och skuldnivån har inte bara ökat en del utan räknat sedan 1971-72 när President Nixon övergav den sk guldmyntfoten och fram till idag har totala ekonomins skuldbörda ökat mer än 50ggr, utan det har historiskt sett inneburit en exceptionell skuld börde ökning som nu ffa OECD länderna har att dras med.  

Det säger dig sälvt när totala skuldnivån i ekonomin har ökat mer än 50 ggr under bara lite drykt 40 år.

Ser man på hur detta har gått till ser man att skuldökningen tog rejäl fart just ca 1971-72 när om sagt USA övergav guldmyntfoten för att sedan verkligen accelerera ytterligare i samband med den finansiella avreglering som skedde i princip alla OECD länder slutet av 80 talet början av 90 talet när de finansiella marknaderna på allvar började att spekulera ffa i sk proptietary banking där banker handlade för egen räkning med ständigt nya och kreativa finansiella upp lägg.

Idag beräknas den finansiella marknaden vara ca 10 ggr större än den reala marknaden dvs det skulle krävas 10 stycken jordklot för att kunna motivera den sammanlagda värderingen av vår världs finansiella instrument.

Extra problematiskt är det när man vet att mycket av dessa finansiella upp lägg har skett till mycket stor hävstång viket naturligt vis ger enorma vinster när man kommer ut rätt ur traden men när den vänds emot spekuleraren så kan bara ytterst modesta procentuella nedgångar fullständigt och helt radera allt eget kapital upp i rök. Så i en värld utan tillväxt finns inget kvar av värde utan bara damm och rök.

Nu försöker man runt om i OECD världen att lösa problematiken genom olika kombinationer av två olika åtgärder: besparingar och genom att trycka mer pengar.

När man som nu sker i länder som ex Spanien tvingar igenom olika typer av besparingar innebär detta ännu lägre tillväxt.

Spanien har idag en ungdomsarbetslöshet på över 52% samtidigt som totala arbetslösheten i landet överstiger 20%. Det är inte svårt att inse att med den typen av tvärstopp i ekonomin så ökar dramatiskt den sociala instabiliteten i ett land. Det är ett oerhört riskabelt spel som man nu försöker sig på när man försöker att lösa det faktum att den finansiella sektorn vuxit sig över all rim och reson när man sparar in på det som i realiteten människor skall leva av som främjar deras utbildning, vård och omsorg.

Det är fantastiskt att faktisk politikerna som ju trots allt får sitt mandat och uppdrag från det folk som de faktisk nu ger sig på vågar att genomföra den här typen av politik på bekostnad av sina väljare och som bara ensidigt gagnar bankerna och den finansiella sektorn – igen annan.

Men för att försöka lindra bördan för sitt folk något så väljer nu de icke demokratiskt valda sk teknokrater som  i allt högre grad nu ersätter våra folkvalda politiker att även trycka nya pengar. Dessa är det tänkt skall sättas i cirkulation och stötta ekonomin men där och trots mängden pengar som satts i omlopp ännu inte har löst krisen.

Något idiot kanske då hävdar ”att utan finansiell sektor har vi ingen ekonomi” när det i realiteten faktiskt är så att krisen skapats av den finansiella sektorn som tillåtits växa sig över alla hämningar till en fullständigt och totalt destruktivt, missallokerande missfoster.

Den finansiella bank sektorn har nu vuxit sig till en cancersvulst som istället nu måste skäras bort från samhällskroppen, annars överlever inte värddjuret.

Det enda riktiga för att verkligen nu lösa krisen är att först och främst minska syre och näringstillförseln till cancersvulsten. Och att faktiskt helt avskriva dessa skulder som faktiskt och aldrig kommer att kunna betalas av oavsett hur mycket besparingar eller och penningtryckeri som iscensätts. Skuldbördan är helt enkelt för stor för att man skall kunna lyckas med detta.

Det betyder i realiteten att endast en av 10 stycken banker kommer att kunna överleva och att den sammantagna finansiella sektorn måste krypas ned till endast och maximalt en tiondel av dagens andel av ekonomin.

Sedan kan man ställa sig frågan – varför har man tillåtit kreditexpansionen att formligen explodera på detta sätt under de senaste 40 åren?

Svaret är att vi nått en peak av hur mycket olja vi kan producera. USA övergav guldmyntfoten just i samma ögonblick som landet nådde peak oil. Efter detta så har dessutom USA utrikespolitik helt ändrat karaktär från att ha varit tämligen måttligt intresserat av mellanöstern till att istället ha gått ”all in ” i regionen.

Vi lever idag i en helt annan geopolitisk realitet än vad som var fallet innan USA nådde sin olje produktionstopp. Innan 1974 var USA självförsörjande på olja. Idag importerar man 70% av sin olja.

Vårt penningsysten är idag helt baserat på kredit. Pengar är i realiteten kredit och varje gång kredit skapas skapas pengar. Det finns idag inget annat system att skapa pengar och endast ca 1% av total penning mängden utgörs idag av riktiga pengar. Resten har skapats som kredit.

Utan tillgång på mer olja (och nu har OECD ländernas organ för övervakning av oljemarknaderna bekräftat för några år sedan att totala världsproduktionen av sk crude oil nått sin topp) måste vi nu se framför oss ständigt lägre världs oljeproduktion.

Olja är i realiteten basen för vår kreditbaserade system för utan tillväxt kan inte mer kredit skapas och symptomatiskt nog så toppade väldsekonomin just vid det tillfälle dvs 2006 när världs olje produktionen nådde sitt max tak. Efter detta har vi även nått gränsen för hur mycket kredit vår ekonomi orkar med.

Oavsett hur mycket pengar som nu trycks kommer detta aldrig kunna kompensera för det faktum att den reala ekonomin inte bara avstannat utan kommande decennier faktiskt kommer att minska.

Nu är det hög tid att dödförklara alla dessa försök att ge kostgjord andning till den finansiella sektorn som garanterat ändå kommer att dö sotsängsdöden. Frågan är bara om vi som folk kommer att stillatigande se på medans all vår infrastruktur och välfärd som tidigare generationer byggt upp nedmonteras och flyttas till den privata sektorn i en deflationistiskt mardröm.

Eller om det istället kommer en ny revolution som den ex i Frankrike 1789 nu när det så uppenbart visat sig att våra folkvalda ständigt tar fel beslut och när demokrater ersätts med teknokrater?

Max Keiser interviews Nicole Foss

Riding out this Depression on a Deflationary Debt Raft


The end of cheap oil - Faith Birol (IEA)

Here’s the “massive cover-up” in Europe’s ridiculously large banking sector




Inga kommentarer: